Trött på tal om energi

Är det fler än jag som har reagerat över det närmast slentrianmässiga bruket av termen "energi" i dagens hockeysnack? Anförda av hejaklacksledare Wikegård och uppbackad av mer eller mindre varenda elitspelare numera, skallar ropen: "Vi måste ha energi! Ge energi! Stjäl energi! Få energi!" Själv får jag ingen energi alls, jag blir bara trött.

Missförstå mig nu inte. Det är klart att det är viktigt med energi. Särskilt i en sport som ishockey. Korta och intensiva byten kräver såklart både energi, styrka, ork och vilja. Men det finns något som kallas kunnande också. Och tänkande. Och taktiska överväganden. När Wikegård och hans kompisar analyserar hockey låter det ibland som när missnöjda supportrar diskuterar på läktaren: "Vi måste ha mer fart, mer energi, vi måste ta en smäll, in och kötta, våga vinna, visa lite hjärta!"

Energi i all ära. Man vinner inga mästerskap tack vare mycket energi. Mästerskap vinner man för att man tänker, tränar och spelar ishockey. Mästerskap vinner man för att man har det bästa lagbygget, för att man tror på sig själva och vet vad man gör. Därför stör det mig när expertkommentatorer och spelare, i periodpauser och efter matcher, börjar snacka om energi så fort saker och ting inte fungerar på isen. Energi är en av många förutsättningar för ett lag att lyckas. Men det finns annat som avgör likafullt.

Senast igår vände Djurgården ett underläge hemma mot Linköping. Strax innan man kvitterade och tog ledningen (1-1 och 2-1) hamnade DIF:s lagkapten, Jimmie Ölvestad, i ett litet kurr med Linköpings backjätte, Andreas Pihl. Efter matchen rapporterade flera medier, bl.a. SVT om matchen och analysen var som vanligt klockren. Ölvestad gav sitt lag energi genom att ta en fight (och ett matchstraff). Kort därefter vände DIF matchen. Slutsats: Ölvestad gav sitt lag energi och därmed kunde de vinna över serieledarna.

Ibland är det så enkelt. Man kan välja att se det man vill se. Det kan ju absolut inte ha varit en slump att DIF gjorde två mål strax efter "fighten". Det måste enbart ha berott på att de fick energi. Eller hur? Att DIF sedan brukar ta poäng av Linköping och att laget dessutom befinner sig i en närmast desperat situation hade knappast med saken att göra. Att kvitteringsmålet kom i spel fem mot fyra är inte heller relevant. Ponera att Ragnarssons skott inte hade gått i mål, att DIF:s uppvaknande efter fighten hade avstannat. Vad hade energiälskarna sagt då? Att Linköping fick energi av att klara ut det numerära underläget kanske?