Kuk och humor

Jag har den här
kuken
och humor
och en kropp som väger
runt sjuttifem [...]

¤ ¤

Så där inleder ingen mindre än Ulf Lundell ett stycke poesi i diktsamlingen Tid för kärlek från 1984. Kuk och humor heter dikten. Kan ni tänka er; samma år som AIK vinner SM-guld i hockey formulerar sig Lundell på detta vis. Jag är förstås rätt förtjust i den där dikten. Och det är kanske inte så konstigt. Ikväll har jag bläddrat igenom min boriska blogg och kommit fram till att jag och Ulf nog är lite andligen släkt ändå. Hur ska man annars tolka min återkommande fixering vid fallosala flamserier?

¤ ¤ ¤

Det tycks mig vara liksom så
att jag då och då
råkar lyckas nå
jagets absoluta bottennivå

Sen sitter jag här
i en slags chimär
och tror att jag är
typ nån extraordinär

Penispoet i min boriska enfald
Men jag blir då aldrig nån snorrelik storskald!

¤ ¤ ¤

Nä, nån Snorre Sturlasson lär jag aldrig bli. Ingen Kuk-och-humor-Lundell heller. Jag får helt enkelt nöja mig med att vara bara Boris. Och jag tänker att det får lov att bli ett slut på de här snuskerierna. Vad ska folk säga? Jaha, vad var det som utlöste det den här gången då? Usch! Folk kan ju tro att jag är så här jämt, vilket jag förvisso nästan är också men ändå. Tänk om jag riskerar att hamna i ett fuck! Boris - bloggaren som ballar ur...

Nu drar jag igen gylfen och blir seriös. Det blir varken tal om Dicken, Brad Pitt eller kondomerad gurka på minst en vecka. Pungt slut.