En ärrad bloggbroders beslut om bokslut fick mig sänär att slå bakut. Jag tappade hakan och lusten på en och samma gång. Plötsligt kändes det tråkigt och meningslöst att blogga. Jag drabbades nästan av en mindre depression. Jag förstod att någon hade gått i samma tankar som jag men till skillnad från mig gjorde han slag i saken och sa tack och goodbye.
Om inte tidigare så insåg jag i och med detta avsked hur viktig den där bloggen faktiskt är och har blivit för mig. Liksom många andra besöker jag den dagligen. Jag läser och låter mig underhållas. Min bloggbroders alster inspirerar och väcker tankar. Bloggen hans erbjuder något unikt; ett språk och ett sätt att se på saker som jag inte finner någon annanstans.
¤ ¤ ¤
Nu när konungens återkomst är ett faktum (?) så tycker jag att vi vänder blad och går vidare. Vi tar det med en sång...
Vet du va
som är bra
Att det finns en till som är som jag
Tänkte om
återkom
en För Leksand bloggande jämt som
är mig kär
Alla där
tycker han är exraordinär
Boris älskar Jämtleksing för han är bäst
Bjuder gnagargäst på läsarfest
¤ ¤
Samtidigt, i en annan del av Sverige, kedjar en kringelknutte fast sitt tangentbord och stänger butiken. Det är försargligt och sorgligt tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du formulerar det så klokt att en enkel person som mig själv kan skriva under på det mesta.
Om du någonsin går samma väg ska jag jaga dig tjugiefem varv runt globen med en leksandshalsduk
kanon.
Skicka en kommentar