irrade kring, när han skoja och tjöt, och bjöd på charaden.
Många människors städer han såg och lärde dem känna,
många de lidanden voro på hav, som hans hjärta fick utstå
under hans kamp för sitt liv och för kämparnas lyckliga hemkomst.
~ ~ ~
När min andlige släkting Ulf sjunger sånger om havet, om kyssar och smek och om kärleken, kärleken, väderleken så trallar jag med men ändrar i texten. När han kysser havet kysser jag Hovet. Då är jag fri från alla hämningar. Då försvinner alla främlingar. Då är vi alla och envar, allt vi har, och vi lever här och nu i denna stund.
* * *
Min hemfärd möjliggjordes som genom ett under. Efter år av svett och slit och grusade förhoppningar fick jag chansen att återvända till min ungdoms förlovade land. Klisterbilderna och albumen, Bosse Berglund och Peter Gradin. Mördarn visade mig vägen. De gick vid min sida som ett gäng låtsaskompisar i en dröm. Som vise män, ledsagare och kamrater på supporterlivets snåriga stig. Bosse, Peter, Mats och så jag. Tillsammans skulle vi vandra genom öknen, bestiga de brantaste bergen. Vi var fyra klumpiga kameler, redo att bända upp nålsögat och pressa oss igenom. Upp och in i härligheten.
Och vi gjorde det. Vi tog oss verkligen tillbaka. Hem till min ungdoms svunna Ithaka.
~ ~ ~
Men the story goes on. Hemkomsten visade sig bara vara början, ty havet och Hovet tvingade mig snart ut på nya äventyr. Så jag gick i lag med Blomdahl och Bång och gav mig in i det vilda igen...
* * *
Ett hav utan hamnar. Kobbar och skär. I Ö-vik mötte vi cyklopen och hans gnälliga jättepolare. Fanskapen hotade att käka upp oss men vi drog en vals och straffade dem hårt.
Vi seglade vidare men hindrades tillfälligt av den klibbiga Läker-Ålen. Vidundret vaktade sitt silfverberg och slängde jänkrokar efter oss. Vi stal tre penningar innan det var dags att dra.
Sillstryparna: Läskiga, fläskiga fjäderfän med utdragen dialekt. De svärmade kring Bång och hans svarta slipover. "Go väst, go väst", sjöng de i kör. "Ge dem slipovern", sa jag till Bång och citerade GP: "Visa lite bröst!", varpå Bång blottade bringan.
Sirenerna lockade och ropade. Fyra feta damer från underjorden. Blomdahl ville slåss. Jag viskade till min vän: "Pikk a fight men sitt still i båten." Blomdahl lydde men för säkerhets skull surrade jag honom vid en mast.
*
Skylla och Charybdis, Skrbek och Chabada, Skröder och Chris Abbott. Alla ville de oss illa. Alla vill de oss illa. Strömvirvlar, stormar och piskade hav. Vi befinner oss mittoppi ett äventyr som ingen vet hur eller när det ska sluta. Kamp, kramp och helvetes kval. Båtjäveln tar in. And where did the Greken go? Ös då, för helvete, ös!
*
To be continued...?
2 kommentarer:
Jag gillar din blogg skarpt och följer den slaviskt, även om jag kanske inte kommenterar varje inlägg så läser jag och finner det mycket intressant. En uppmaning, sluta inte.
Håller med marraN helt och hållet. Boris är ju ett slaviskt namn så det följer man slaviskt.
Skicka en kommentar