För dom som älskar

Det är dagen efter derbyt som inte spårade ur. Så synd att jag inte såg det på plats. Jag funderade ett tag på att tjacka en plåt men efter att ha känt efter i ett par dagar bestämde jag mig för att stanna hemma och se matchen från tevesoffan istället. Jag hade helt enkelt ingen lust att gå. Pröjsa ett par hundringar för att mötas av avspärrningar och vallgravar, eskorteras hela vägen upp till Globen av en smattrande polishelikopter som det blixtrar om? Höra ramsor om hata, hata, hata, om gnagarsvin som ska huggas, om horungar hit och horungar dit, om mörda ett djurgårdsbarn. Nej, tack. Det där är inte min kopp te. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.

Det finns folk som är duktiga på att kompromissa och se mellan fingrarna. Som kan skilja på jargong och batong. Jag är inte alltid en av dem. Precis som alla andra fritt tänkande människor ansvarar jag för att dra min egen gräns. Hur andra resonerar är helt upp till dem.

Att vissa pojkar och män får stånd av att hata och hota kan jag inte göra så mycket åt. Men jag kan (oftast) välja om jag vill ha dessa element i min närhet eller ej. Om AIK, Djurgården, samhället eller fan och hans moster inte kan hålla huliganerna borta från Globen, då väljer jag att hålla mig undan själv istället. Igår gick det visst lugnt till - det står ju i tidningen så jag antar att det är sant – men kvar finns problemet som fortfarande är lika stort. AIK och Djurgården måste fortfarande lägga en jävla massa krut och stålar per säsong på förebyggande arbete och böter. Lägg därtill uteblivna publik- och sponsorintäkter och vem som helst fattar att det är en dyr och sorglig historia vi talar om.

Det faktum att jag och alla andra fredligt sinnade fans förväntas finna oss i att förknippas med folk som i första hand tycks gå på matcher för att trigga sina våldsbejakande egon är emellertid en del av problemet som få utomstående förståsigpåare tycks reflektera över. Det stör mig. Det stör mig att delar av media fortsätter att ge ligister legitimet genom att benämna dem fans och supportrar. Det stör mig att en del människor som aldrig har varit i närheten av att sätta sin fot på ett stockholmsderby klumpar ihop alla gårdare och gnagare och kallar oss pöbel och pack.

Varken AIK eller Djurgården har någonsin uppmanat folk att slåss i klubbarnas namn. Lika lite som bankerna ber om att få sina kontor rånade ber AIK och Djurgården om att få sina klubbmärken släpade i smutsen. Skuldbelägg förövarna - inte brottsoffren!