Vänner och fiender

Är det inte märkvärdigt ändå hur snabba en del supportrar är att vända kappan efter vinden. AIK förlorade i Växjö. AIK blev för första gången denna säsong poänglösa. Och?

På Golden Hill är debatten i full gång. Usch vad dåliga Gnaget är. Hur kan vi förlora mot Lejkers på bortaplan? Det har väl aldrig hänt förr? Någon klagar på tränaren, en annan skäller på twinsen. En del menar på fullaste allvar att Dick Tärnström är en dålig lagkapten. Håhåjaja, vad ska man säga om denna ankdamm egentligen? Jag förstår verkligen inte att vettiga gnagare orkar mäta sina krafter med gaphalsar som letar syndabockar.

Säsongen är lång. Vi har spelat ynka åtta matcher och är på fjärde plats i tabellen. Vi har 17 poäng och är alltså två pinnar efter Leksand som leder serien. Om någon på allvar tror att det i detta skede är dags att slå på stora trumman och kräva huvuden på fat, måste denne person antingen vara fullständigt rabiat eller väldigt, väldigt dåligt insatt i sporten. Det är hockey vi talar om. I hockey vinner man inte match efter match efter match. Man är inte alltid på topp.

Jag vet inte vad vissa AIK:are förväntar sig. Vad tror ni egentligen, att Gnaget ska glida hem seriesegern på en skridsko?

Supportrar som så fort ett ynka resultat går emot väljer att angripa spelare, ledare och sportchefer är inga vidare supportrar. Faktum är att de belastar laget mer än de stöttar. De ställer orimliga krav, klagar och gnäller och letar alltid efter någon ansvarig att kasta skit på. När det går bra för Gnaget är de vi med laget, men när det går dåligt distanserar dem sig och kallar AIK för dom. Med sådana vänner behöver man sannerligen inga fiender.