Ännu en gång har jag glömt att fira min egen bloggs födelsedag. Det är för djävligt. Här sitter man och speglar sig i glansen av sin egen förträfflighet dag ut och dag in och så glömmer man bort att smaska tårta och sjunga happy birthday.
Två hela år har förflutit sedan BB lämnade BB. Utvecklingen går stadigt framåt. Såväl kognitivt som språkligt gör det lilla missfostret framsteg. Tvåordsmeningarna är ett minne blott. Dock har Boris tidvis fortfarande lite svårt med den dära jaguppfattningen. Ibland tror han att han är rena rama seriefiguren och det är antagligen därför som han då och då talar om sig själv i tredje person. Ibland vet jag att han är det. Black Boris - en slags seriefigur. Som alltså blev två år gammal igår.
Fan tro't men jag går nu in på mitt tredje år som sexig och spexig hockeybloggare. Trotsålderns tid. Vad detta kommer att betyda för bloggen i förlängningen står ännu skrivet i stjärnorna. Lagom till tvåårsdagen har jag i alla fall gett upp tanken på kråkor och sudden death.
Min ambition med bloggen har varit, är och förblir att skriva om AIK och hockey på ett gränslöst och lite crazy sätt. Det händer att jag lyckas med mitt uppsåt. Ibland går det käpprätt åt helvete. Men med tangentbordet som vapen tänker jag fortsätta att slåss för Gnaget, glädjen och galenskapen. Och som självaste Astrid Lindgren sa en gång i tiden: "Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne."
I'm alive and kicking och nådens år är slut. Så höj ett glas för bövelen och dådens år - salut!
2 kommentarer:
Cin, cin El Diablo
Skål för dådens år, kan vi få en klassisk tvålning snart.
Grattis till firandet.. Bloggen är så bra den kan bli tycker jag. never change
Skicka en kommentar