Blogg Award

Undrens tid är inte förbi. Efter två års slit har jag äntligen belönats för min flit. BB har av Z med HV Bloggen tilldelats en Blogg Award!

Det är naturligtvis enormt hedrande att få en Blogg Award. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på varför jag inte har fått priset tidigare. Jag har trots allt författat nästan tusen djuplodande inlägg. Jag har skrivit dikter, sånger, jag har designat kalsonger. Jag har kämpat i medgång, nedgång, motgång. Jag har dansat Bång-Bång-dansen på Hovet. Jag har skakat tigertass i Läkerolen. Jag har ätit baconchips i Kinnarps. Jag är kanske inte bloggarnas svar på Björn Ranelid men ändå.

* * *

Enligt tävlingsnämndens benhårda regler måste den som tagit emot en Blogg Award uppfylla vissa krav. Detta stör mig en smula, då min konstnärliga integritet inte riktigt tillåter externa intressens direkta påverkan. Men en Blogg Award är alltid en Blogg Award och nu när jag äntligen fått min utmärkelse så tänker jag förstås behålla den.

Väljer man att ta emot awarden gäller tydligen följande;

- Tacka och länka tillbaka till den person som gav dig utmärkelsen.

- Berätta 7 saker om dig själv.

- Skicka utmärkelsen till 15 andra bloggare.
- Kontakta dessa bloggare och berätta om utmärkelsen.

* * *

Jag har naturligtvis inga som helst planer på att leva upp till ovan nämnda krav. 2011 är dådens år och med detta följer en trotsighet utan like. Jag snor helt sonika åt mig min Blogg Award men ger fan i att skicka utmärkelsen vidare. För att inte göra Z eller andra balla bloggbundisar besvikna går jag emellertid med på att berätta sju saker om mig själv:

1. Min första stora hockeyidol var Per-Erik Eklund. Det är hans fel att jag än idag håller hårt på Philadelphia Flyers. Det var också hans fel att jag under ett par säsonger på 90-talet kände en viss sympati med Leksands IF och dess masochistiskt lagda fans.

2. Jag har inte stått på ett par skridskor sedan 1995 men hävdar ändå med bestämdhet att jag är en bättre backcheckare än Greken.

3. En gång åkte jag hiss tillsammans med Jonas Höglund, Rickard Wallin och Thomas Rhodin. Det var i februari 2006 - i New York av alla ställen. Pöjkera med det lila extra steg av på 35:e våningen. Innan dörrarna stängdes och jag svischade vidare upp till mitt rum på 43:e våningen hann jag med att knysta: "Jaha, bor ni bara på 35:an."

4. Jag är höjdrädd.

5. Jag börjar och slutar varje dag med att kolla Text-TV.

6. Ända sedan jag var 9-10 år har jag velat flytta från Stockholm och bli en lantis. Av gnagiska, själsliga skäl har jag fortfarande inte fått arslet ur vagnen.

7. Jag är inte så snygg som jag ser ut.

* * *

Vid närmare eftertanke så inser jag att det finns en blogg (förutom min) som verkligen förtjänar ett Blogg Award. Ni hittar den HÄR.