En sång för vår elit

En träningsmatch är en träningsmatch och av en sådan kan man inte dra alltför stora växlar. Bla bla bla.... Nog var det ett styrkebesked som AIK bjöd på igår!

Precis som mot Almtuna i tisdags saknade Gnaget mer än en handfull spelare. Förutom Bång, Sandberg, Gynge, Rudslätt och Steen så var även Tärnström frånvarande. Liwing och Olsson var däremot tillbaka. På Ritorp matchade ju Melin/Persson en hel juniorkedja i de sjuka och skadades ställe. I går kväll, i Åkers ishall, gick man ner på folk och spelade på tre femmor samt två extragubbar. Det funkade det med. AIK bjöd knappast på klang och jubel men väl en gedigen och lovvärd laginsats.

SSK saknade förvisso ett gäng spelare de också, men kom ändå till spel med fyra hela femmor. Frågan var om AIK skulle orka stå emot i tre perioder. Med facit i hand undrar jag om inte Gnaget vann matchen just på att man matchade laget så hårt. Det blev intensivt, aggressivt, spelarna fick mycket istid och det såg dem ut att trivas med. Försvarsspelet fungerade, även om ett och annat slarv höll på att ställa till det. Filip Olsson hade väl inte sin bästa dag på jobbet men han har varit sjuk och är därmed ursäktad. Heino uppträdde stabilt i kassen. Och på läktaren stod jag och myste.

Det var nämligen en trevlig tillställning på många sätt. Högre tempo än i tisdags, bättre hockey om än fortfarande lite slafsigt. Mycket publik (990 pers) i en härlig hockeylada. Kul att bevittna en match från riktigt nära håll. Jag stod ungefär en och en halv meter ifrån plexiglaset. Dessutom hade jag det stora nöjet att göra två nya bekantskaper. Lasse och Eddie, två engagerade gnagare som liksom jag hade tagit bilen till Åkers styckebruk. Det blev en hel del hockeysnack och sånt kan man aldrig få för mycket av. Hade jag hetat Uffe hade jag sjungit Kärleken förde oss samman men jag heter bara Boris och nöjer mig därför med att skriva det.

¤ ¤ ¤

Det fanns mycket som var positivt med matchen igår, sett ur ett gnagiskt perspektiv:

• Heino, som sagt, stabil i kassen. Hade en del att bestyra och gjorde det med den äran. Chanslös på ettan men kanske kunde han tagit tvåan. Hur som helst gedigen och på tårna.
  


• Backparet Carlsson & Johansson. Spelade samman under i princip hela förra säsongen och gjorde det bra. Ändå det backpar som jag är mest osäker på huruvida det håller i eliten. I går kväll rätades kanske inte frågetecknet ut helt men det blev åtminstone en aning mindre krokigt!
  


• Bröderna Ahlström. Visst fan har de lagt på sig muskler? Eller är det bara tröjorna?
  


• Nummer 13 Nordström. Fantastiskt duktig center. Antagligen en riktig Gozzi-favvo, tvåvägsspelare som han är - av rang!
  


• Förstalinan med Andersson, Blomdahl och Salmonsson. Center Andersson ser vass ut. Bra tekare, fin blick för spelet. Blomdahl är skön. Sliter hårt i varenda byte, tacklar, bökar, stökar, irriterar och skapar utrymme för sina kedjekamrater. Salmonsson redan på god väg att bli en borisfavorit. Ligger fint till på isen och fiskar, fiskar efter puck. Jobbar riktigt bra i defensiven och är stor och stark. Målskytt igår och fler lär det bli.
  


• Junioren Janmark-Nylén i Josh MacNevins tröja nummer 44. Fullständigt respektlös och riktigt rolig att se på. Bommade tyvärr ett friläge i andra perioden men hej vad han åkte skridskor.

¤ ¤

Nu väntar Timrå i Njurunda på onsdag. Därefter Brynäs i Gävle dagen efter. Nästa lördag möter Gnaget Luleå i Norrtälje. Jag får se om jag åker dit. Gävle är uteslutet för min del då det krockar med andra förpliktelser men Norrtälje kan bli aktuellt, även om det förstås hade varit roligare att se AIK mot Leksand som i fjol.

Samtidigt är det bra att vi möter elitserielag. För varje seger ökar självförtroendet. Måhända en och annan självutnämnd expert får sig en funderare också. AIK kanske inte så jävla dåliga ändå.