¤ ¤ ¤
Det var fredagen den sjuttonde september och AIK spelade elitseriepremiär mot Grönköpings veckoblad. Hovet var knökfullt men det var något som inte stämde. På kortsidan där det i normala fall brukar vara pintjockt med skönsjungande stödtrupper stod nu ett gäng gallskrikande gullungar och grät.
aaa"Vi vill ha saft och bullar! Vi vill ha saft och bullar!", gnällde de.
aaaGnagis var klackledare och hade en megafon genom vilken han kommunicerade med kidsen.
aaa"Lugn, bara lugn. Bullarna kommer! Bullarna kommer!"
aaa"Men saften då? Saften?", gnydde en liten gnagare som var på sin första match.
aaa"Den kommer den också. Bara lugn nu så ordnar sig allt sen."
aaa"Men vi vill ha saften NUUU!", skrek en lite större gullunge och fick med ens med sig hela barngruppen:
aaa"VI VILL HA SAFT OCH BULLAR, VI VILL HA SAFT OCH BULLAR..." ekade det längs hela kortsidan.
aaaGnagis blev fundersam. Vad skulle han göra? Efter en stunds grubbel bestämde han sig. Han tog han fram ett dragspel och drog av ett litet intro. Sen sjöng han för klacken. Gullungarna kom omgående av sig i sitt bölande wanna-be brölande. De gillade sången. Vilket drag! Det tog förstås någon minut för kidsen att lära sig texten, för de var lite tröga, men sen stämde de upp i kör och sjöng så ljuvt och fint allesamman:
Klappa takten alla gnagarbarn
Bullfest, bullfest hela dan
Störst får den som kommer först till kvarn
Bullfest, bullfest hela dan
Vi är alla glada gnagarbarn
Bullfest, bullfest hela dan
Slå på stort, det har vi alltid gjort
så det är bullfest, bullfest hela dan
Sen förlorade Gnaget med tre mål men det brydde sig inte gull-ungarna om. Inte ens när zebran visade ut två AIK:are på en och samma gång hördes klagomål från kortsidan. Bara sånger om mellanmål.
¤ ¤
Som ni förstår var det en hemsk mardröm jag drömde. Tänk er själva: En hel klack bestående av sjungande gullungar med kort stubin. Såna barnsligheter vill man verkligen inte vara med om i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar