Tvillingtryck

Tvivlaren, som var osäker på om tvillingbröderna från Huddinge skulle lyckas i svartgult, kan krypa till korset redan nu. Bröderna Ahlström dominerade fullständigt i kvällens premiär och det är inget snack om att de är här för att mellanlanda.

Twinsen snurrade friskt med Percys pågar och låg bakom AIK:s seger. Kedjan, vars tredje länk bestod av Henrik Eriksson, övertygade stort. Med laddade bössor och skjutglada sinnen gick 68:an och 86:an till ideliga angrepp mot Rödhökarnas försvar. Man siktade högt, sköt skarpt och träffade sitt mål. Inte mindre än tre gånger lyckades vapenbröderna överlista stackars Hurme i Malmökassen. 68:an (Victor) blev tvåmålsskytt, 86:an (Oscar) gjorde det viktiga 3-3-målet.

Jag var knappast den enda på Hovet som kom att tänka på bröderna Sedin när jag såg vad jag såg. Likheterna är många, även om skillnaden förstås är stor. Att redan nu jämföra Ahlströms med världens bästa tvillingpar vore orättvist. Helt klart är dock att 68:an och 86:an är bra, riktigt bra. Jag tror inte de gjorde ett enda dåligt byte. Jag tror att de, med hjälp av kamrat 79:an, skapade ungefär lika många chanser i matchen som resten av de båda lagens spelare gjorde tillsammans.

Man ska förstås inte dra för stora växlar av en enda match men idag gör jag ett undantag från regeln. Jag vill påstå att bröderna Ahlström är det bästa, roligaste och mest spännande jag sett i AIK sedan Patera, Prochazka och Vejvoda gjorde sitt intåg hösten 1996. Och det vill inte säga lite. När 68:an och 86:an snurrade igång i Malmös zon njöt jag som bara en riktig hockeyälskare kan. Det var fart, finess och fräckhet. Det var frisk frenesi och förvånansvärt tuff. Faan vad bra de var!

I övrigt fanns det en hel del att glädjas åt men förstås också en del att grämas över. Om vi börjar med det positiva så gladdes jag åt att se hur aktivt tränare Melin och Franzén coachade laget. Exra skönt att man tar en tidig timeout (början av andra perioden) när saker och ting inte fungerar. Ett par spelare får plus för sina insatser. Backarna Stefan Johansson, Filip Olsson och Dick Tärnström var alla riktigt bra. Även Mikael Österberg klev in och visade framfötterna när han väl fick chansen. Framåt var, förutom Ahlströmmarna och Henrik Eriksson, både Engblom och Gynge starka. Man skapade dock för lite för att få de riktigt höga betygen.

Mindre bra var att Sandberg och Bergström fick så lite uträttat. Nog för att man gnuggade på och slet åt båda håll men offensivt hände nästan ingenting. Jonas Westerling hade kunnat räknas in i nämnda skara, om han nu inte blivit matchvinnare med ett fantastiskt mål i Sudden. Ett avgörande klassavslut höjer givetvis betyget men helhetsintrycket är att Lill-nyllet kan mer än så här. Övriga spelare säger jag varken bu eller bä om. Jag konstaterar dock att det lite för ofta såg lite för virrigt ut framför eget mål. Möjligen skulle jag kunna påpeka att Heino i kassen såg smått yrvaken ut, men varför ägna spaltutrymme åt att klaga och överanalysera. Heino varvade högt med lågt men det är tillåtet att vara ringrostig i en premiär.

Till sist konstaterar jag att seriestarten gav idel väntade slutresultat. Leksand tog en väntad, om än sen, skalp i Västerås. Mora och Växjö vann och i övrigt gjorde hemmalagen vad de skulle. I morgon blir omgången komplett när Troja/Ljungby tar emot Almuna. För AIK:s del sker nästa stopp i Örebro på måndag. Jag räknar med en säker seger och skulle bli mycket förvånad om det inte gnälls högljutt bland hemmasupportrarna. Tips: 1-5.