Berättigat gnäll från en luttrad fan

AIK hockey

Det är ett helvete att vara gnagare. Särskilt i tider som dessa. På måndag ställs allting på sin spets, då hockey- och fotbollslaget spelar sina matcher samtidigt.

Även om Black Boris till 100 % är en hockeyblogg, så innebär det inte att jag är ointresserad av fotboll. Tvärtom. Jag älskar AIK:s fotbollslag lika mycket som jag älskar hockeylaget. Min kärlek till AIK är så stor att jag, om jag bara kunde, med glädje skulle stycka mig själv i två delar. Vänster halva skulle jag sedan skicka till Örebro, höger halva fick ta tuben till Solna och mötet med Örgryte. Framåt natten skulle halvorna återförenas och jag skulle bli världens mest sammansatta man.

Detta är verkligen för jävligt. Hur ska folk utanför storstäderna kunna förstå mitt dilemma? Hur ska de kunna fatta vilket helvete jag befinner mig i? Nåja, en del leksingar vet förstås hur det kan vara, de har ju Hammarby att heja på också. Men andra lantisar då, hur ska de kunna sätta sig in i min prekära livssituation? Jag skulle förstås kunna spela in en av matcherna på video, det kommer jag antagligen göra också, men ändå: Jag vill ju se matcherna LIVE!

I tider som dessa, när TV-bolagen och idrottsrörelsen går hand i hand, när ett stockholmsderby tidigareläggs för att ge plats i tablån åt ett londondito, när en andraperiod i HockeyAllsvenskan inte kan komma igång förrän tränarna intervjuats klart, känns det märkligt att AIK:s supportrar ska behöva välja mellan fotboll och hockey. Är det verkligen bara pengar som styr nuförtiden? I så fall borde det verkligen vara dags för förändring. Jag vill inte behöva välja längre. Jag vill ha både och. Ge mig en sportslig chans att se mina lag!

På måndag skiter jag i Örebro. Jag skulle ändå bara sitta och gnälla över att jag missar fotbollen. Jag ratar Örebro och för ett par timmar låtsas jag inte om mitt älskade hockeylag. Jag går till Råsunda som en besviken men beslutsam man. Jag stoppar öronen fulla med proppar och hoppas på det bästa. Nåde den jävel som avslöjar hockeyresultatet i Örebro. Nåde den pajsare som vågar ljubla över ännu ett Ahlströmskt tvillingtryck.

Förresten är innebandy en riktig skitsport. Som AIK:are skäms jag över att vi har ett innebandylag. Och ja, jag är bitter.

¤

Detta blogginlägg är skrivet helt utan ironiska eller skojfriska undertoner. Bloggaren är dödligt seriös och har under lördagen varit i kontakt med flera högkvalificerade kirurger. Ingen av dem visade sig dock vara intresserad av att delta i delningen av Boris.

¤ ¤

Innebandy är en riktig skitsport. Detta har bevisats åtskilliga gånger den senaste tiden, även om vissa virrhjärnor vill göra gällande att innebandyspelare både är smartare och bättre tränade än hockeyspelare. Den meriterade fotbollsspelaren H. Larsson har, om någon, tydliggjort hur fånigt det är med plastklubbor, ihåliga bollar och pannband. För att inte tala om målvakter som sitter på knä och sprattlar som vore de stympade bläckfiskar.

¤ ¤ ¤
För den luttrade gnagare som mot förmodan väljer att åka till Örebro kan denna länk vara till glädje. Särskilt om personen i fråga föredrar andra berusningsmedel än Åbro klass I.