Tankar från ett sofflock

Det är okristligt att slita på söndagar. Därför gör jag som Kronblom, jag lägger mig på sofflocket och kopplar av. Med hockeybibeln uppslagen i knät tar jag väl vara på vilodagen. Det är gott att vara ledig.

I rosa bladets utsökta säsongsguide läser jag om Eliserien. Jag tar del av lagpresentationer, tränarintervjuer och en och annan lustig liten lista. Under rubriken "Hockeynomaden" tecknar Tomas Ros ett porträtt av en gnagare på drift. Yared Hagos har på ett par år avverkat fler klubbar än många spelare gör på en hel karriär. I våras lämnade han HV71 för att hjälpa SSK i kvalserien. Numera återfinns den före detta AIK-centern i Skellefteå.

Det är en intressant text om ett intressant fenomen. Det finns spelare som ständigt byter lag, som sällan stannar längre en högst två säsonger i en klubb, och som aldrig tycks slå sig till ro. Ofta får dessa spelare en stämpel i pannan. De kallas egoistiska, pengakåta och påstås sakna hjärta och klubbkänsla. Men tänk om det bara handlar om rastlöshet. Tänk om det finns hockeyspelare som behöver röra på sig för att trivas? Tänk om det finns hockeyspelare som behöver bryta upp och börja om för att må bra?

Jag har inga problem med hockeynomader som Hagos, så länge de alltid gör sitt yttersta för att prestera i den klubb de för tillfället representerar. Givetvis blir de aldrig fansens favoriter. Men det kanske inte är deras uppgift eller önskan heller. Kanske är det så enkelt, att hockeynomaden är en kringresande arbetare som utför sitt jobb där hans tjänster efterfrågas. Och kanske behövs nomaden, likväl som trotjänaren, för att ett lagbygge ska bli komplett? En viss rotation är av naturliga skäl nödvändig. Spelare kommer och går men klubben och laget består.

Kanske kommer det en dag, då Yared Hagos bestämmer sig för att sluta cirkeln. Kanske återvänder han då till det riktiga AIK för att slå sig till ro. Frågar ni mig så är den förlorade sonen alltid välkommen hem.

Den som känner sin Kronblom vet att han har en fosterson. Denne

dök högst oväntat upp i serien på 80-talet och i tidningen 91:an

utlystes en namntävling. Vad grabben fick heta? – Boris, förstås!