Det slår mig att jag inte med ett ord nämnt gårdagens bortaseger. Ändå har hela tre genomtänkta inlägg publicerats här på bloggen sedan den feta damen sjöng i Örebro.
Så här var det. Jag befann mig igår kväll i Solna, närmare bestämt på Råsunda stadion. Jag såg en fotbollsmatch som skänkte mig både glädje och gulddrömmar. Vid två tillfällen tvingades jag hålla för öronen och tralla högt, högre, högst. Speakern tyckte nämligen att det var en strålande idé att delge publiken periodsiffrorna från Örebro. Första gången hörde jag "AIK leder..." samt tusentals händer som applåderade. Andra gången hörde jag "Och i Örebro..." samt avmätta applåder.
Efter fotbollsmatchen for jag hem för att se hockeymatchen på video. Jag hade förstås mina aningar om att resultatet skulle vara av positiv art, åtminstone fram till tredje perioden. Jag hade rätt.
AIK gjorde en helt okej insats i Örebro. Man gjorde mål, man vann och man var det klart bättre laget. Gott så. Tobias Ericsson blev tvåmålsskytt och var överhuvudtaget riktigt bra. Henrik Erikssons axelskada gav den i normala fall offensive backen, Jonas Liwing, chansen att lira samman med bröderna Ahlström. Det gjorde han med den äran. Dicken var sin vana trogen ståndaktig och stabil. Heino höll tätt efter ett tidigt baklängesmål i period ett. Melin såg glad och avslappnad ut. Örebro blev, faktiskt lite oväntat, en enkel match.
Det som framförallt slår mig när jag tänker på gårdagen är att AIK hockey engagerar alldeles för få. Jag tvivlar på att det var särskilt många på Råsunda, som liksom jag hade planerat in en sen videosittning. Jag tror att de allra flesta i fotbollspubliken var tacksamma över att speakern delgav dem resultatet från Örebro.
Ställer jag för höga krav på mina medsupportrar? Har jag för stora förväntningar? Det är möjligt, men för mig var det i alla fall viktigt att se hockeymatchen i efterhand. Jag hade inte ens tänkt tanken att hockeyresultatet skulle basuneras ut via Råsundas högtalare. För mig betyder hockeyn lika mycket (om inte mer) än fotbollen. Jag tycker det är bedrövligt att så få dök upp på hockeypremiären (2517 åskådare). Jag är besviken på alla gnagare som inte ställer upp när det som mest behövs. Jag vet inte om vi förtjänar ett lag i Elitserien.
Men när Leksand kommer på besök blir det förstås liv i luckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar