Elitserien 2010/2011: Ett litet tips

Tipp tapp
tipp tapp
tippe tippe tipp tapp
tipp tipp tapp

Nä, det vankas inte jul. Men det vankas hockeysäsong. Sedan Tomten försvann ur mitt liv - det var en traumatisk afton 1985 - så är hockeypremiären för mig ungefär vad julafton var för liten Boris, fem och ett halvt.

En ny hockeysäsong innebär både det ena och det andra. Tips till exempel. Ingen sann och äkta hockeyfan kan låta bli att tippa utgången av säsongen. Men att tippa Elitserien 2010/2011 redan innan lagen börjat träningsspela? Jag medger att det kan verka idiotiskt. Icke desto mindre är det vad jag planerar att göra. Trots att vissa lag inte ens har spikat sina trupper och trots allt man ännu inte vet om lagen så tar jag risken. Jag tillåter mig att våga tippa som den gambler jag innerst inne alltid vetat att jag inte är. Men en hockeyidiot är en hockeyidiot är en hockeyidiot...

¤ ¤ ¤ aaa

Ärligt talat: Finns det något mer ointressant än att ta del av alle-handa självutnämnda experters elitserietips? (Ja, förutom att läsa Lasse Anrells böcker om pelargoner då.) Nä, jag tänkte väl det. Själv får jag kväljningar bara jag tänker på saken. Ta bara alla dessa sportjournalister. Mats Wennerholm till exempel. Wennerholm i tippartagen är som Allsång på Skansen utan Berghagen - värdelöst! Wennerholm tippar ta mig fan sämre än Anders Lundin sjunger och det vill inte säga lite. Gick det att förbjuda någon från att tippa så skulle Mats stå överst på listan. Därefter samtliga skrivande journalister utom Simon Bank. Han är visserligen ingen hockey-expert men jag är säker på att han skulle både tippa och tycka hockey betydligt bättre och intressantare än majoriteten av sina halvpackade, förlåt, halvpuckade kolleger.

Problemet med självutnämnda experter, sportjournalister och, vågar jag påstå, majoriteten av landets hockeybloggare (!) är att de tippar med hjärnan. Eller åtminstone utger de sig för att göra det. Detta kallas att vara objektiv men alla som nån gång läst en artikel av Jan Banan vet hur det kan vara med den saken. Objektivitet växer sannerligen inte på träd. Kanske just därför är det oftast, för att inte säga alltid, betydligt intressantare att ta del av alster från skribenter som är uttalat subjektiva. Som Boris till exempel. Själv är jag varken någon självutnämnd expert eller sportjournalist. Jag är bara en enkel hockeybloggare som råkar veta bäst. Kanske just därför har just jag kommit fram till hur det ska gå till. Ska man tippa elitserien ska man göra det med hjärtat!

¤ ¤ ¤ aaa

Och det, mina vänner, är vad jag tänker ägna mig åt framöver. Jag tänker tippa elitserien med hjärtat. Ett lag i taget, en placering i taget. Ettan först, tolvan sist. Naturligtvis kommer jag att motivera mina tips. Tro nu bara inte att jag planerar sväva upp i det blå och fantisera ihop en fullständigt orealistisk önsketabell. Det kommer inte att hända. Visserligen följer jag mitt hjärtas röst men efter tomtebluffen -85 och allt vad den innebar är det en stukad och alls icke genomromantisk pump som talar. Hjärtat är och förblir dock svart och konstigt vore det väl om det då inte pladdrade därefter.

Snart kommer ettan. Men först kaffe, kväll, sömn och lite twitter...