Söndagshockey

Det var sömnigt värre på Hovet tidigare idag. Folk syntes gäspa både på isen och läktaren. Medan Sundsvalls spelare gled omkring som i dvala, segade Gnagets till sig serieledningen.

Det var söndagshockey när den är som sämst. AIK var överlägsna, utan att ens spela särskilt bra. 51-16 i skott låter förstås grannt, men i verkligheten var det inte mycket till pang-pang-hockey som bjöds. Gnaget snurrade och surrade men skärpan fanns inte där. Inte heller publiken. Jag läser att den officiella siffran är 1891 åskådare. En fint årtal men en usel siffra. Dessutom misstänker jag att den är framfifflad på något sätt. Speakern sa nämligen 1816 åskådare. Men hon kanske sa fel. Eller är det jag som är döv.

Till och med Greken, som vanligtvis är så energisk och engagerad, såg trött ut. Faktum är att det dröjde långt in i tredje perioden innan han fick sitt första patenterade vredesutbrott. Givetvis var det zebran som föranledde vrålet. Ett mål som först blev godkänt med sedan dömdes bort, fick Greken att förvandlas till Galningen. Dessförinnan hade han suckat, stönat och näst intill slumrat till. Vid ett tillfälle, någon gång i mittperioden, sa han att han ville gå hem. Sedan gick han ut och rökte.

Ska jag lyfta fram något positivt, förutom att AIK vann och höll nollan, får det bli försvarsspelet. Det blir bättre och bättre dag för dag. Samtliga backar spelar som de ska i egen zon, samtliga forwards bidrar med hårt jobb bakåt. Framåt ser Gynge allt hetare ut. Han sliter hårt i varje byte och jag tror aldrig att jag har sett en spelare som ser så trött ut när han är... trött. Här har AIK hittat en stor, stark center som garanterat kommer att göra mycket väsen av sig i vinter. Han gjorde 17 mål för Oskarshamn i fjol. Jag tror det blir ännu fler för Gnaget i år.

Nu ska Boris sova. Tack och go'natt.