Fröding, din gamle skojare

Gustaf Fröding (1860-1911) var visserligen värmlänning. Men tecken tyder på att han innerst inne höll på AIK.

Att Fröding debuterade som poet våren 1891, med diktsamlingen Gitarr och dragharmonika, säger onekligen en del om de svartgula sympatierna. Enligt säkra källor ville Fröding själv att verket skulle heta Mixtum pictum compositum (på svenska: Sammansatt brokig blandning). Bonniers, som gav ut diktsamlingen, motsatte sig dock denna titel. Antagligen ansåg man att den alltför tydligt anspelade på den vid tidpunkten nyligen bildade Allmänna Idrottsklubben. Man får förstå dem. AIK var ju klubben som inom kort skulle bli en hemvist för alla, oavsett social eller ekonomisk bakgrund. En sammansatt brokig blandning således. Vars fans snart skulle vara överallt.

Gustaf Frödings debut innehåller bland annat avdelningen Griller och grubblerier. Man kan grubbla över huruvida diktaren redan år 1891 grubblade över AIK:s framgångsrika framtid. Månne tänkte han: "Om trettio år ska AIK bilda en ishockeysektion. Om 120 år ska AIK:s ishockeylag slåss om guldet." Vi kan gissa och spekulera. Vi kan ana oss till hur tankarna gick hos det unga geniet. Vi kan lusläsa Frödings alster och på så vis närma oss det klappande hjärtat, ur vilket den villkorslösa kärleken till Gnaget hämtade styrka och kraft. För sanna kännare av Fröding och dennes poetiska gärning råder det knappast något tvivel; Värmlands store son var gnagare, ända in i märgen.

Gustaf Fröding bodde under sina sista levnadsår på Djurgården i Stockholm. Han är ursäktad. Karln led trots allt av själslig ohälsa.

* * *

I Råttebohult bor det tattarepack
i Råttebohult bort i byn
och där är det rackel och snatter och snack
och svartmuskiga ögonbryn

Där håller de svarta kolsäckarna till
de värsta i vårt fögderi
Vad prästen och lagen och länsman vill
det struntar kolsäckarna i

Den gamle vallackarn gick ännu och slog
på vägarna sistlidne vår
till vildskytt och måltjuv dugde han nog
fast fyllda nu nittio år

Och ungarna hans som helt saknar moral
är hiskliga titta uppå
Gick ännu i höstas och härja och stal
poäng här och där, då och då

Nu sitter de hemma i Råttebohult
och oljar sitt maskineri
och alltid är huset av gnagare fullt
det hörs när en går där förbi

Och pojkarna spelar och tar sina kliv
och nöter vareviga dag
och tillsammans håller de drömmen vid liv
de svetsar och samlar sitt lag

Och nog har väl länsman gjort vad han kan
att göra på levernet slut
men var gång ett följe ur trakten försvann
ett nytt kom ur buskarna ut

Och för Janne K, en missionspredikant
som vågat sig dit gick det snett
Den saten fick stryk och blev hånad som klant
och fett överöst med ovett

Vrid rätt den granen som skapades skack
lägg fällor vid råttornas bo
skrek prästen och tillade: Tattarepack!
men tattarna tog det med ro

Skojare i original

Gustaf Fröding - med slutspelsskägg!