Kaffe och kaka

Traditionens makt är stor som ni vet och vardagskonservativ som en är känner jag mig härmed manad att slå näven i bordet. Nån jävla ordning ska det va!

I första periodpausen är det kaffe och kaka som gäller. Kaffet ska vara hett som fan och kakan ska vara mer än bara en kaka, närmare bestämt en mazarin. På Hovet har man nu gått ifrån denna ordning. Under säsongen har det minst sagt experimenterats med kaffe och kaka-konceptet. Först försvann mazarinen. I samma veva tillkom kladdkakan. På senare tid har emellertid varken mazarinerna eller kladdkakorna synts till (åtminstone inte i min lokala kiosk vid sektion A9). Numera får man istället kakor i paket, tvåpack. Vi snackar nymodigheter här, amerikanska kakor, som förvisso är svarta och ganska smaskiga, men ändå. Det här är faktiskt inte okej. Var är min mazarin liksom? Var ända in i glödheta är min mazarin?

Personalen i kiosken inser naturligtvis att denna nyordning är helt åt helvete, hur förklarar man annars att de mer eller mindre öser på en kakor när man beställer kaffe och kaka? Sedan mazarinerna försvann får man inte bara ett paket kakor till kaffet, man får två, ja, ibland till och med tre paket kakor om man vill. Tre paket kakor med två i varje. Det blir sex kakor sammanlagt. Hur tänker de egentligen? Hur är de funtade? Vad tror de om oss kaffe och kaka-konsumenter? Vi går inte på hockey för att bli feta. Vi går på hockey för att skrika oss hesa och för att vi älskar AIK. Och för att hålla liv i traditionen. Kaffe och mazarin ska det vara. No more Oreo i tvåpack. Tänk att det kan vara så svårt. Ska man behöva mejla ett klagomål för att få gehör?

Det är inte för inte som man ibland undrar vart vi är på väg. Snart går de väl tillbaka till att servera Löfbergs Lila också. Fy faan alltså!