torsdag 23 augusti 2012

Bridge over troubled water

Det fanns en tid då jag kunde välja bort viktiga seriematcher i ishockey för att se AIK:s fotbollslag spela försäsong på Skytteholm. Men det var då och nu är nu. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan 2005. Vad är väl egentligen ett högsäsongskval mot CSKA på ett kokande Råsunda, jämfört med en försäsongssval mot Byske på ett kylslaget Hovet? Inte mycket, inte mycket.

Jag kände det redan när jag gick på promenaden. Jag har mina ritualer. På vägen upp till Hovet ringde jag min gurkrunkande vän Olle i Västerås. Som vanligt svarade han inte. Som vanligt orkade jag inte lämna något meddelande. En del hatar Göteborg, jag hatar telefonsvarare. Istället för GurkOlle fick jag prata med mig själv och sms:a Eddie. Eddie svararade med en bild på ett glas öl.

Ett glas öl är alltid ett glas öl. Men i gott sällskap kan det bli så mycket mer än så. Vi värmde inför Byske med skål för Gnaget ska det va. Och Mariga Mary var där too.

* * *

Jag vet inte om det finns så mycket vettigt att säga om matchen. AIK såg bra ut till en början. Sen blev Pirnes skadad, Skellefteå visade effektivitet i powerplay och AIK gjorde tvärtom. Att släppa in mål med en man mer på isen är alltid lika uselt. Lite Leksand-varning sånär. Som läktarfetto blir man grinig och sur. En smula besviken till och med, trots att det "bara" sker i en träningsmatch.

Markus Svensson vaktade kassen för Skellefteå och han stod för flera fina räddningar. Jag närde ett visst hopp om att han skulle slänga in en så där fem-sex kassar i tredje perioden men så blev det nu inte. Istället spikade fanskapet igen. Petad ur Gnaget, tänkte jag bittert efter slutsignalen. Att Stjälefteråt snor åt sig både det ena och det andra är allmänt känt. Nu har de stulit vår andrekeeper också.

* *

I första pausen hann jag, förutom att avnjuta kaffe och mazarin, med att samtala med AIK:s PR-ansvarige Adam Ekman. Jag ville förstås ha svar på varför AIK inte på förhand informerade oss trogna supportrar om den "inofficiella" matchen mot Salavat som spelades på Ritorp i tisdags. I bakgrunden stod den rutinerade murveln Shrek och tjyvlyssnade. Jag var nära att göra en Göran Persson och fråga träsktrollet om han gått ner i vikt. Han såg nämligen ovanligt fit ut. Men det gjorde jag inte. Istället snodde jag åt mig en gratis kaffe och kaka, ivrigt påhejad av Klabbarparn. Ekmans svar på min fråga stannar för övrigt mellan honom och mig. Och tjyvlyssnaren Shrek.

*

På vägen hem bar jag trots torsken en skön känsla i bröstet. Gnagarhjärtat slog lugnt och fint. Första matchen på Hovet sedan i april och fler är på gång. Redan i morgon är vi ett gäng sköna AIK:are som ser Salavat göra mos av Skellefteå. Matchstart 17.00. Sen på lördag ser vi samma Salavat åka på däng mot AIK. Den matchen är i allra högsta grad O-F-F-I-C-I-E-L--L och börjar 15.

Biljett köpes här!

Arrivederci...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppla. Byske sprattlade helt oväntad till, jumbofinal i morgon :-)
/MN

Black Boris sa...

MN, my man! Nyss hemkommen från Hovet konstaterar jag att ditt lag var bra, Salavat blaha.

MN sa...

Då mosar ni dem idag. 0-0 efter första ser jag. Fast den stora frågan när det gäller försäsongsmatcher är om det är bra eller dåligt att vinna.
(det är ju skitsvårt att se vilka bokstäver man ska fylla i för att bevisa att man inte är robot, 5:e gången gillt?)

Black Boris sa...

Vi mosade dem inte idag. 0-2 efter tredje såg jag. Den stora frågan är om det var en dålig eller rentav usel match. Tråkig var den hursomhelst.

(Jag håller med om att det är svårt att se bokstäverna. Fjärde gången gillt för mig!)