Tack för kaffet (igen)

Det vore fjantigt att deppa ihop över en uddamålstorsk i Karlstad. Trots att AIK gör en tämligen värdelös insats i 55 minuter så är det i slutändan mycket nära att matchen går till sudden. Det står 1-0 till Färjestad, varken mer eller mindre.

Tyvärr såg det spelmässigt ut ungefär som i de tidigare mötena den här säsongen. Mot Färjestad kommer Gnaget nästan ingenstans. Det ser mesigt och fegt ut, som om AIK-spelarna inte riktigt tror att de kan rå på Karlsatösera. Färjestad är ruggigt bra på att få matchen dit de vill, de äger mittzon och styr undan våra försök till anfall ungefär lika lätt som en van skärgårdsbo viftar undan småsura getingar i sommarsolen. Vi är för snälla, helt enkelt. För omständiga och tröga. Vi saknar den rätta knycken. För att Färjestad ska förvandlas till en stressad och tokrolig Farbror Melker krävs det mer än halvhjärtade försök till forechecking. In och härja för helvete! Full fart framåt från första nedsläpp! Inga bromsspår, som Wikegård brukar säga.

Men det finns tendenser, korta perioder i matchen, enstaka byten där man ser att AIK på allvar kan hota Färjestad. Det är när vi spelar som vi ska, när spelarna åker skridskor och verkligen ligger på i anfallszon, särskilt bakom förlängda mållinjen, i sarghörnen och strax innanför blå. Där är alla lag sårbara och där ska AIK sätta press så fort chanser ges. Men ikväll såg det alltså alldeles för försiktigt ut. Om den här semifinalserien ska bli rolig att följa så krävs det att AIK spelar betydligt bättre, men framförallt måste vi bli aggressivare, hungrigare och modigare. Det är alltid surt att förlora men det som jag tycker känns mest surt med kvällens förlust är att vi mer eller mindre ger bort matchen. Man ska naturligtvis ha respekt för La Familia men man kan inte glida omkring och vara rädd för den.

Det är inte stora stygga vargen vi möter, det är en kaffesörplande dansbandsfjant. Förvisso med det lila extra men ändå. Det är så vi måste lära oss att tänka om den hittills så svårslagna bollklubben.

* * *

Avslutningsvis, en nödrimmad dikt i två delar:

Gnagarna drömde

om mål via kök

Strök runt och glömde

bort vikten av bök

Prestberg sig gömde

bak Kåbergskans stök

Domarna dömde

när tösera dök

Läs även:

Tack för kaffet...