Kaffe och kaka

Traditionens makt är stor som ni vet och vardagskonservativ som en är känner jag mig härmed manad att slå näven i bordet. Nån jävla ordning ska det va!

I första periodpausen är det kaffe och kaka som gäller. Kaffet ska vara hett som fan och kakan ska vara mer än bara en kaka, närmare bestämt en mazarin. På Hovet har man nu gått ifrån denna ordning. Under säsongen har det minst sagt experimenterats med kaffe och kaka-konceptet. Först försvann mazarinen. I samma veva tillkom kladdkakan. På senare tid har emellertid varken mazarinerna eller kladdkakorna synts till (åtminstone inte i min lokala kiosk vid sektion A9). Numera får man istället kakor i paket, tvåpack. Vi snackar nymodigheter här, amerikanska kakor, som förvisso är svarta och ganska smaskiga, men ändå. Det här är faktiskt inte okej. Var är min mazarin liksom? Var ända in i glödheta är min mazarin?

Personalen i kiosken inser naturligtvis att denna nyordning är helt åt helvete, hur förklarar man annars att de mer eller mindre öser på en kakor när man beställer kaffe och kaka? Sedan mazarinerna försvann får man inte bara ett paket kakor till kaffet, man får två, ja, ibland till och med tre paket kakor om man vill. Tre paket kakor med två i varje. Det blir sex kakor sammanlagt. Hur tänker de egentligen? Hur är de funtade? Vad tror de om oss kaffe och kaka-konsumenter? Vi går inte på hockey för att bli feta. Vi går på hockey för att skrika oss hesa och för att vi älskar AIK. Och för att hålla liv i traditionen. Kaffe och mazarin ska det vara. No more Oreo i tvåpack. Tänk att det kan vara så svårt. Ska man behöva mejla ett klagomål för att få gehör?

Det är inte för inte som man ibland undrar vart vi är på väg. Snart går de väl tillbaka till att servera Löfbergs Lila också. Fy faan alltså!

Hockey via satellit

Viasat Hockey har på bara ett par sändningar övertygat mig. Det här är bra. Det här vill jag ha. Det känns gott att Hockey-Allsvenskan tas på allvar och att man satsar på kvalitet rakt igenom.

Annat var det i fjol, när TV4 Sport ägde sändningsrättigheterna. Jämfört med Viasat hade man sämre kommentatorer (varav en envisades med att återkommande säga Solna AIK), sämre studioankare och betydligt sämre spelar- och tränarintervjuer. Där TV4 Sport slarvade är Viasat Hockey professionella på varje punkt. Särskilt gläds jag åt att lyssna till expertkommentator Håkan Södergren.

Den gamle djurgårdsbusen har ju i många år fungerat som expert, men endast under ett högst begränsat antal VM-veckor per år. Nu får han äntligen det utrymme som han och TV-publiken förtjänar. Till skillnad från den självgode och mästrande Leif Boork, är Håkan ödmjuk men ändå vass. Till skillnad från gaphalsen Wikegård är Södergren lugnare, sakligare och framförallt betydligt mer välformulerad. Medan Wikegård ständigt tappar koncepten och mer ägnar sig åt att heja och håna än att kommentera, håller sig Södergren sansad och stabil.

Jag tror egentligen aldrig att jag har blivit knäckt på Södergren framför teven. Boork och Wikegård däremot, stör jag mig alltid på, på ett eller annat sätt. Boork mest för hans överlägsna jäsande och proppiga attityd. Wikegård för hans ideliga utbrott och pinsamma påhopp.

En annan som överraskat positivt i Viasat Hockeys sändningar är Tomas Sandström. Jag gillar verkligen hans sätt att ta plats i rutan. Han vågar säga det som spelare, tränare och sportchefer tänker. Han hycklar eller hymlar inte om vad som faktiskt sker på banan. När en kille som Sandström, med den bakgrund han har, konstaterar att ett lag ägnar allt för mycket tid och kraft åt att klaga på domaren, vet man att han har rätt. Samtidigt är han bra på att hålla sig kort. Det finns ingen anledning att grotta ned sig i små, icke avgörande detaljer. Här har TV4 och deras skandalreportrar mycket att lära.
-
Jag var till en början tveksam till f.d. innebandyliraren Jihdes på-isen-intervjuer. Tyckte det såg väldigt fånigt ut när han snurrade omkring på grillor i samband med premiären på Hovet. Men jag har faktiskt ändrat uppfattning. Jag tycker det är bra TV. Jihde jagar rätt på den spelare han vill prata med, kameran följer med och man får som tittare ett annat perspektiv än man är van vid. Dessutom är Jihde duktig på sitt nya jobb. Han har det väl i sig, antar jag, precis som sin mer rutinerade bror.
-
Inför säsongen trodde jag inte att det skulle bli så särskilt många matcher framför teven för min del. AIK:s bortamatcher förstås, men t.ex. Sundsvall-Malmö kändes inte så där väldigt lockande. Tack vare Viasats braiga sändningar har jag redan ändrat mig. Det här kommer att bli en fullspäckad hockeysäsong för Boris, både på läktaren och i soffan.

Lathund för cybertrötta

På Black Boris vimlar det som vana besökare vet av länkar och sajttips. Allt för att kloka hockeyfans ska förstå att göra denna eminenta blogg till startsida. Härifrån hittar man lätt till andra finfina hockeysidor på det världsvida nätet.

Nåja, än så länge kanske jag inte riktigt klarar att konkurrera med Google...

I alla fall, i dag tänkte jag delge er, kära läsare, mina egna favoritsidor. Denna fem-i-topplista rymmer de sidor på nätet som jag i princip dagligen besöker för att finna matnyttig och/eller humörhöjande information.

5. Gurkolles blogg - Slagskott och sargstuds

Kommentar: Västeråssupporter som skriver både intressant och med udd. Bjuder på en hel del skratt.

4. Dagens-hockey.se

Kommentar: Riktigt bra utgångspunkt för den hockeyintresserade surfaren. Uppdateras ständigt med länkar till artiklar, bloggar etc. om just ditt favoritlag.

3. Hockeysverige.se

Kommentar: Full av rykande färska artiklar. Varje dag, året om.

2. Mr Madhawk

Kommentar: Inbiten rödhök som skriver initierat om sitt Malmö och övriga Hockeysverige. Enda minuset är radbredden som rymmer på tok för många tecken för att falla mig i smaken.

1. Jämtleksingens blogg - För Leksand

Sveriges i särklass mest läsvärda hockeyblogg. (Möjligen i konkurrens med Black Boris då.) Ofta tänkvärd, alltid underhållande, jämt välskriven.

Boris & The Bullfits

Jag antydde häromdagen att jag eventuellt skulle starta en modeblogg. Boris & The Bullfits skulle den heta och alltihop var givetvis ett skämt. Men idag har jag kommit på andra tankar. Kanske är The Bullfits en bra idé trots allt. Kanske bör jag utöka tanken och inte bara starta en modeblogg? Varför inte satsa på en hundraprocentig shoppingblogg för shoppingsugna hockeyfans med smak för livets goda?

För en stund sedan besökte jag AIK:s webbshop. Som vanligt blev jag besviken. Utbudet är skralt och trist och den lilla köplust som först fick mig att besöka sajten övergick snabbt i mättnadskänsla och ont i magen. Det som är värt att inhandla har jag redan. Resten är mest blaha. Men det förstås, en golfhandske för alla väder kunde vara något - om jag nu bara spelade golf.

Jag surfade vidare på det världsvida nätet. Nästa anhalt: HockeyAllsvenskan officiella hemsida. Där finns också en webbshop. Bland annat kan man köpa vimplar för 150 kronor styck. Ärligt talat, vem köper dessa?

Nåväl. Jag ska inte bara gnälla. Konsumentupplysning kräver båda delarna. Först lite surt missnöje - sedan en dos reklam! (Och detta är riktigt bra reklam eftersom jag inte får en spänn för besväret. Jag och Sverker, jag och Sverker...)

En förening som verkligen har förstått det här med souvenirer är Leksands IF. Utbudet i webbshopen är stort; här finns kläder, kepsar, småprylar, barnsaker, ja faktiskt lite allt möjligt. Det är inte utan att jag som asfaltsskadad stockholmsfjölare undrar om de inte gått och blivit smått pryltokiga där uppe i Masland. Inte nog med ovan nämnda kategorier souvenirer, för frukostsugna leksingar finns denna omistliga morgonapparat till det nätta priset av 495 riksdaler! Är det inte fantastiskt så säg.

Nä, här har Gnaget en hel del att lära. Golfhandskar och läsglasögon i all ära - ingenting går upp mot en rejäl brödrost!


© Black Boris