En annan sida av Black Boris

BB är och förblir en reklamfri blogg men med jämna mellanrum känner jag ett stort behov av att dela med mig av min goda smak. Dessutom kan jag tycka att ett simpelt blogginlägg liksom lyfter och får vingar när det ackompanjeras av sköna toner. Jag vet ju inte hur du som läser läser när du läser. Kanske struntar du blankt i att ens lyssna på musiken som då och då ligger uppe på bloggen. Du kanske tycker att den är överflödig. Eller så gör du som jag, dvs. diggar och dansar Bång-Bång-dansen... Nåja, du gör som du vill och jag gör som jag vill. Hursomhelst är det härligt att ha dig här.

Bloggen min har kanske inte den största publiken men jag misstänker att de flesta som besöker BB är stammisar. På sistone har ni blivit fler och fler som hälsar på. Det är naturligtvis stimulerande för en baconbloggare som Boris. Förr intalade jag mig att jag först och främst skrev för mig själv, nu inser jag att jag skriver både för mig själv och för dig som läser. Varje kommentar är ett kvitto på att inläggen berör. Varje återkommande besökare tyder på att BB har någonting att erbjuda i läsväg. Det gör mig glad att tänka på att det varje dag sitter för mig okända människor och bekantar sig med mig och mina tankar om AIK och hockey.

* * *

Just idag vill jag slå ett slag för Love Olzon. "Love who?", kanske du tänker. Jo serru, Love Olzon är en av mina favoritartister, en rätt så okänd svensk singer-songwriter som jag råkade på av en slump för mer än tio år sedan. 2001 släppte han albumet En annan sida av Love Olzon. Titeln är en snygg passning till gamle Zim och hans "Another side of Bob Dylan". I mina känsliga öron är Love Olzons platta ett litet mästerverk och den förtjänar verkligen en större publik.

Love Olzon är förresten ganska lik Viktor Fasth, kolla in musikvideon här nedan bara. Det är förstås en haltande koppling till Gnaget men den får duga. Kanske Love liksom Viktor är en late bloomer, en ratad talang som väntar på sitt stora genombrott. Ett stycke Dylan-fan med slutspelsmusche. Kopplingen haltar som sagt men den räcker för att väcka ett inlägg till liv; för att Love Olzon är så bra och för att subtiliteter ska det va!

Äntligen lite skön musik...