fredag 12 november 2010

En dag i taget

Kvällens boriska inlägg innehåller inga längre utläggningar utan fokuserar i huvudsak på korta kommentarer. Därmed överlämnas de djuplodande analyserna till valfri expert med höga pretentioner. Nörd Bloggsson kan dra nåt gammalt över sig. Rattfyllot Helenius kan dra åt helvete. Själv kan jag dra åt svångremmen om jag vill men det vill jag inte. Det gör nämligen ont i magen. Jag jäser ju.

Josh MacNevin är på väg tillbaka. Det kommer att ta ett par månader men redan på tisdag ska han hyllas på Hovet.

Många AIK:are vill ha in en backförstärkning. Sitt ner i båten, säger Boris. Låt Henrik Nilsson visa vad han går för.

Kvällens ordspråk: Gå inte över ån efter vatten.

Öset tränar med Gnaget igen. Bra så. Det är mycket möjligt att han blir aktuell för spel framöver. En kämpe är en kämpe.

Pikkarainen är ett avslutat kapitel för min del. Avstängningen kunde ha blivit längre men nu blev den som den blev.

Tomas Ros är faktiskt ganska rolig ibland. Han är verkligen inget geni men han vet hur man lockar läsare och klick.

Ibland tänker jag att Sverige är världens mesigaste land. Räkna med att människor blir provocerade om du talar om individens ansvar.

Så lever vi också i de kollektiva bestraffningarnas land. Här lägger vi pussel och räknar 1+1. Är det den nya solidariteten?

Leif Boork har inte alltid rätt men ibland slår han verkligen huvudet på spiken:

"Jag tycker att vi ska skippa bortförklaringarna. Dricker du för mycket och tänker med snoppen i stället för hjärnan så kan det faktiskt bero på dig själv, din brist på sunt förnuft, moral och timing."

2 kommentarer:

TT sa...

Intressant slutkläm. Igår satt jag och funderade på att skriva något om rusdrycker, individens ansvar och hur en kollektiv moralpanik utbryter så snart någon visar sig ha felkopplade ledningar i huvudet. Insåg rätt snart att jag t o m provocerade mig själv och la ner, förmodligen för att jag är en av de där mesiga Svenskarna. ;) Men jag håller med Boork.

kent sa...

Boris, bra där..här menar jag