To Gnaget with love

Till att börja med måste jag slå sarg ut och hävda att jag verkligen aldrig har varit något större fan av Lionel Richie. Hur skulle det se ut? En hårdkokt gnagare som diggar Lionel Richie? Nä, det fattar till och med den bonnigaste leksing att Boris ratar Lionel. Jag medger att mesen vet hur man sätter ett smörpass men i övrigt är det tack men nej tack. Hallå liksom, Lionel Richie?

En annan som kan servera smörpass och mer än så är Byron Ritchie. Trots att Lionel Richie och jag är allt annat än buddies så kommer jag alltid att tänka på just Lionel när jag ser Byron Ritchie på isen. Han har ett coolt namn, herr Byron. Ett riktigt matchvinnarnamn. Lite som Viktor Fasth fast tuffare och mer transatlantiskt. Om jag någon gång sadlar om och blir transatant ska jag ta mig namnet Byron Ritchie.

Det låter manligt men ändå lite kvinnligt, tycker jag. Lord Byron Ritchie.

Byron Ritchie gjorde mig olycklig ikväll. Han var alldeles för bra för att vara sann. Kommentatorn uttalade hans namn väldigt ofta. Lika ofta kom jag att tänka på Nilecity och fredagspub.  Det var där man kunde vinna Lionel Richie-biljetter om ni minns. Glenn och Robban visste hur man löste upp knutarna och hinka’ bira. Själv var jag mest förtjust i veckans power play. Vad nu det har med hockey och dunka dunka att göra. Antagligen lika lite som lättmjölk.

Jag har faktiskt aldrig förstått Killinggängets storhet. Vadå ironi liksom? Vad är det som är så roligt?

När AIK låg på i andra perioden satt jag och tänkte på Apache Indian, en hårdkokt typ från Överkalix. Hörru puckjävel, tänkte jag. Hoppa in i målgården ska jag bånga in dig. Men inte fan hoppade pucken in i målgården, och inte fan bångade jag in den. Och inte Daniel heller för den delen, trots att han är både stekhet och stjärna i landslaget. När inte ens Bång klarar av att göra mål...det säger en del men naturligtvis inte allt.

Det är tur vi har den där Dicken ändå. Maken till potent skarpskytt får man leta efter. Snacka om målkåt!

¤ ¤ ¤

Om jag någon gång reser till Ö-vik och besöker Fjällräven Center så lovar jag att ta med mig en visselpipa. Jag kan inte busvissla, men har alltid drömt om att få delta i en visselorkan. Ska man busvissla och gnyla och gnata och gnälla ska man göra det i Ö-vik. Det har man ju alltid hört. Förutom visselpipan skulle jag även ta med mig en hel drös monoklar att dela ut inför nedsläpp. Niklas Sundström skulle få en bara för att han är så himla snäll.

Think big, kompis, brukar jag säga till Greken när han leker cyklop och vägrar att se till helheten. Varpå Greken brukar tänka på Georges Laraque i ett turkiskt ångbad.

¤ ¤

Modo var bättre än AIK i kväll och de vann fullständigt rättvist. Gnaget gjorde en helt okej insats men utan Fasth i kassen så hade det nog blivit noll poäng. Nu fick vi med oss en pinne i alla fall och det får man vara halvnöjd med. Jag hade gärna sett lite bättre effektivitet framåt, mindre fjutt och dutt och mer av rejäla tag. Å andra sidan jobbar laget bra i sextio minuter och man kan inte begära att AIK ska vinna varenda match de spelar. Men på söndag blir det andra bullar. AIK vs aik på Hovet.

¤

En gång i tiden tänkte jag mig en framtid som radiopratare. Det blev inget med det. Jag kompenserar med en blogg.