Boris has entered the building

Sommaren är snart slut för den här gången. Barmarksträningen är ett minne blott. Dags att dra på sig grillorna och suspensoaren. Dags att tejpa klubborna, vässa armbågarna och slipa tänderna. Dags att börja blogga igen.
-
Tänkte jag och satte mig framför min lilla dator. Och här sitter jag nu, lika blek som senast det begav sig. Någon sommarsol har jag knappt sett skymten av. Det blir ju lätt så när man är busy, as we say in Sviden. För det är vad jag är nuförtiden. Busy. Boris is a busy guy.
-
I sommar har jag varvat arbete med familjeliv. Jag har bytt blöjor, torkat tröjor, bilat, burit och babblat. Såväl professionellt som privat, så att säga.
-
Den 24:e slår jag upp portarna till Stockholms Universitet igen. Det ser jag fram emot. Lite. En aning. Inte alls. Nåja, en och annan fantastisk bok ska jag väl få nöjet att plöja under hösten. Eller vad sägs om exempelvis denna titel: Kategorier i en kroppsløs kontekst. Konstruksjoner av kjønn, identitet og seksualitet i en mediert lesbisk subkultur – i queere tider?
-
Och jag studerar alltså till lärare om någon undrade.
-
Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra med Black Boris i vinter. Den senaste tiden har jag knappt ägnat bloggen en tanke. Vi får se hur det blir. Kanske blir detta inlägg starten på ett löpande band av vällevererade och djuplodande boriska betraktelser. Kanske blir det tvärtom. Kanske slutar jag. Kanske sadlar jag om och skapar en modeblogg. "Boris & The Bullfits" vore väl ett passande namn?
-
Jag ser fram emot ännu en allsvensk säsong.
Jag ser fram emot att gå på Hovet.
Jag ser fram emot att se Gnaget lira skjortan av Leksand, Malmö och Västerås.
-
Och jag ser fram emot att åka till Örebro. Där får man gnälla utan att skämmas. Jag utlovar minst ett gnäll per korv. "Är inte senapen lite väl brun?", "Den här kokta slangen är ju för faan halvrå!", "Nä, nu blir jag irriterad, varför spelar dom inte Dire Straits i periodpausen?"
-
Oj oj oj, nu känner jag hur det börjar bli hett. Boris får hockeyfeber. Boris längtar. Boris vill se nätet rassla.
-
Förra säsongen lovade jag mig själv att åka till Leksand kommande säsong. Den säsongen är snart här och jag vill inte bryta mitt löfte. Jag vill till Leksand. Jag vill uppleva stämningen som bloggkollega Jämtleksing så ofta beskriver i sina välformulerade och underhållande alster. Jag vill träffa de glada, hoppfulla dalmasarna. Jag vill skåla i saft (för jag kör) med ett glatt gäng öldrickande leksingar. Det är ju det jag vill.
-
Vi får som sagt se hur det blir. En sak är säker: Snart är det dags. Snart smäller det. Snart släpps pucken. Och AIK har tills vidare elitlicensen säkrad.