The American way

Jag och många med mig har skrivit om det förut, ändå kan jag inte låta bli att ta upp ämnet igen. Jag talar om larvet som vissa svenska klubblag envisas med att hålla fast vid: De engelska efternamnen.

Någon gång under 90-talet blev det plötsligt väldigt hippt att på amerikanskt manér ta sig ett lagom tufft efternamn. Brynäs blev Brynäs Tigers, Leksand blev Leksand Stars och så vidare. Oerhört fånigt alltihop. Många av klubbarna insåg snart hur löjligt och framförallt onödigt det var att modifiera redan fungerande och (i många fall) klassiska klubbnamn. Andra fortsatte på den inslagna vägen.

HV71, som i sammanhanget var en tonårsstångande ungtjur, kunde möjligen ha ursäktats för sitt namnfjantande. Om det nu inte hade varit för att smålänningarna mer än några andra klubbar anammade den töntiga trenden. HV71 blev Blue Bulls. Blue Bulls? Herre Gud, fick till och med Du nog av Jönköping den dagen?

Amen vadårå, invänder någon. Det är väl sjysst med lite coola namn så dära va? Svar: Nä, det är det inte. Det är lööjligt. Störtlöööjligt.

Blue Bulls.

Ja ja, i alla fall förvånar det mig fortfarande lika mycket att så pass många svenska hockeylag fortfarande leker transatlanter och bär American names. Alltså: Frölunda Indians. Vad är det? Bofors Bobcats? Malmö Räddhågs?

Nybro Vikings.

Växjö Lakers.

Näej, tacka vet jag Brommapojkarna. Det är ett klassiskt svenskt lag med ett klassiskt svensk namn. Och inte är det det minsta tufft eller coolt. Bara fint. Kan ni tänka er Brommapojkarna byta namn till Brommapojkarna Bengals eller Bromma Boys? Nej, tänkte väl det.

Tyvärr är klubbens hockeysektion numera nedlagd. Vad många inte vet är att en viss Gunnar Leidborg, legendarisk AIK-målis som vaktade kassen guldåren 1982 0ch 1984, faktiskt som grabb spelade för klubben. I samma färger men i en annan årskull briljerade förresten en viss far till en viss bloggare. Enligt sägnen utmärkte sig Boris Senior främst genom sin blick för liret, sina säkra uppspel och sitt briljanta försvarspel. Papa Boris blev Sankt Eriksupmästare både 1969 och 1971.

Nu vet ni det.


Ps.
Uppmärksamma läsare har kanske noterat att den här bloggen har ett amerikaniserat förnamn. Helt ärligt, det slog mig inte förrän i detta nu.