Inför kvällens sköna överkörning av tabelljumbon tog jag reda på följande häpnadsväckande fakta: AIK hade i tävlingssammanhang inte besegrat SSK under ordinarie tid sedan den 17:e januari 2002. Då vann Gnaget i Scaniarinken med 3-2. En viss Jan Huokko gav laget ledningen i första perioden. Jag minns inte exakt men har för mig att det var med ett välplacerat skott i krysset. Anger ass förövrigt.
Numera är det Dicken som står för kanonen. Han gillar att komma bakifrån och dunka på. Sedan Dicken fått styra upp AIK:s power play, med Sandberg till vänster och Andersson till höger, så har denna spelform förvandlats till rena rama roligheten. Bång stångas runt kassen och Salmonsson gör lite som han vill. Pang säger det och sen sitter pucken där den ska. Antingen direkt i mål eller via styrning, ibland per uppsnappad retur.
Vår nyblivne landslagsman är hetare än någonsin. I kväll satte han in en armbågstackling redan i första bytet. Det var förstås lite onödigt. Därefter kom han emellertid igång på allvar. Han tacklades och åkte griller, han sköt och drev på mål. Bång är AIK:s överlägset bäste powerforward och han blir stadigt bättre för varje match. Precis som sin gode vän och kedjekamrat, Christian Sandberg.
Sandberg var banans kung i kväll. Tre mål och en assist - lysande på alla sätt. Vilken blick! Vilket driv! Vilken inställning! Sandberg och Bång var ett sparkapital. Nu är de mer än så. Duon är i det närmaste ovärderlig. Tobias Ericsson gör kedjan komplett och ska såklart ha beröm han också. Till Tre Kronor får han dock inte följa med. Bång däremot har varit med förr och Sandberg knackar på Pelles dörr.
Sex raka segrar. Sex raka trepoängare. Ruud Gullit snackade om sexy football en gång i tiden. Jag föredrar sexy hockey.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sandbergs kommentar om Bångs mål och hans egen assist lät nästan som att han beklagade sig.
Det verkade som att Bång bara stod där och väntade på att bli serverad, har han lagt sig till med divafasoner efter Tre kronor debuten?
Om detta är början till slutet för radarparet vet man inte än.
Nu har ju förvisso Sandbergs landslagskort stärks och det kan hända att ett landslagsspel även för honom kan rädda duon.
Dock höjer jag ett varningen finger då resultatet kan bli det motsatta.... att vi sitter med två st divor i samma kedja.
Bra gjort.
Telge räcker inte till.
Var rädd om dig Boris och fortsatt jaktlycka mot slutspelet.
Skicka en kommentar