La Familia har det lite jobbigt just nu och ingen är gladare än jag. Det är nästan lika skönt att piska upp laget med det lila extra som det är att köra över Djurgården. Man mår bra. Man mår prima. Man njuter hela vägen hem från Hovet. Man går som på moln och trallar sig en skön dansbandslåt med sväng i. Hade jag bara sett en karlstatös på bron över Nynsvägen vete fan om jag inte bjudit upp 'na på en dans.Det är nånting med den där dysfunktionella familjen som får mig att njuta nästan lika mycket över AIK:s seger som över FBK:s förlust. Avundsjuka, skulle vissa kanske säga, men det vore för enkelt. Mitt förhållande till Familjen är mer komplicerat än så. Skadeglädjen kan inte bara viftas undan med en simpel loserförklaring. Nä, det här handlar om något mer, något djupare rotat som är svårt att ta på. Jag gräver i min bottenlösa själ och hittar ett par ord: självgodhet och storhetsvansinne. Där har vi det.
Sedan han gett Czarnecki sparken med omedelbar verkan sa Håkan Loob bland annat så här till TT:
Det är klart att det är skitjobbigt. Han har haft en väldigt avancerande karriär, från att träna juniorhockey till att träna Bofors och sedan Brynäs. Nu var han i en storklubb och hade chansen att vinna något, då är det såklart väldigt jobbigt att få ett sådant besked. Källa
"Nu var han i en storklubb och hade chansen att vinna något." Till skillnad från när han var i lilla kravlösa Brynäs med andra ord.
Efter kvällens klara AIK-seger på förväntar jag mig minst tre akuta åtgärder från Familjens överhuvud. Till att börja med måste Håkan Loob få arslet ur vagnen och en gång för alla kräva en stängd elitserie. För det andra måste han kräva en utökning av antalet elitserielag. För det tredje måste han hota med att flytta Färjestad till en europaliga för rika "storklubbar".
* * *
Och så några väl valda ord om AIK:s formidabla insats:
Fasth, Dicken, Gynge, Rosén.
Det räcker så.
* * *
Och så några väl valda ord om AIK:s formidabla insats:
Fasth, Dicken, Gynge, Rosén.
Det räcker så.
* * *
Avslutningsvis tänder jag ett ljus till minne av Peter Åslin, som trots att han gick bort alldeles för tidigt bland annat hann med att vinna två SM-guld med AIK, 1982 och 1984.
En tyst minut inför kvällens match hade kanske varit på sin plats.
Länktips: En målvaktshjälte med glöd
2 kommentarer:
Jag instämmer, en tyst minut för Åslin hade absolut varit på sin plats.
"Lilla kravlösa" Brynäs har ju bara mediokra mål som serieseger och SM-guld.
Haha, Loob & co kommer aldrig landa på jorden om de så fastnar i kvicksand!
Skicka en kommentar