Natt

Det är inte ofta man är missnöjd efter en derbyseger men ikväll känns det surt. Det blev två poäng men det borde ha blivit tre.

För en simpel sittplatssupporter som en annan är det svårt att förstå vad Djurgårdens taktik egentligen gick ut på. Hade Hårde Hardy en plan eller var det bara en banan? Ville han verkligen se sitt lag bara vänta, vänta, vänta på Gnaget? Med mycket flyt fick de med sig en pinne, gårdarna. De förtjänade den inte. Men så är varken hockeyn är tillvaron som hockeysupporter ofta särskilt rättvis.

Lika obegriplig som Djurgårdens taktik var, var polisens taktik för att "säkerställa ordningen". Varför går man, till synes helt utan anledning, in och särar på två sjungande klackar? Vad vill man uppnå med en sådan demonstration? Är det för den här typen av menlösa
"preventiva insatser" som AIK och Djurgården debiteras fett? Många med mig skulle bra gärna vilja veta. Vad var egentligen poängen?

Jag brukar inte försvara våldsamma supportrar och det är ingenting jag tänker börja med ikväll heller. Lika lite tänker jag börja försvara vakter och/eller poliser som missbrukar sitt våldsmonopol. Jag har varit med om tillräckligt många möten med puckon i uniform för att veta vad vissa av dem går för. Det är inte bara s.k. risksupportrar som drabbas av deras godtycke, tro för helvete inte det. För ett par veckor sedan höll jag själv på att bli fysiskt avvisad från Hovet i en periodpaus. Mitt brott? Efter en pisspaus i första periodens power-break hade jag råkat äntra läktaren under spelets gång. Dessutom hade jag - allt enligt de två biffiga vakterna som bokstavligt talat fångade upp mig på väg till kaffe- och mazarinhörnan - nonchalerat en publikvärd som bett mig att vänta in nästa avblåsning!

Så kan det gå till i samband med ett idrottsevenemang i Stockholm. Så är det att vara trogen AIK:are med säsongskort och gnagarhjärta.

Tänk på det alla ni twittrare, bloggare, hockeyfans och annat löst folk som slentrianmässigt skyller oroligheterna i Globen på patrask och tokiga huliganer. Nästa gång kanske det är Ni som får ett batongslag över armen. Nästa gång kanske det är Ni som blir upptryckta mot en tegelvägg helt utan anledning. Nästa gång kanske det är Eran lille grabb som blir vittne till hur pappa blir uppläxad och hotad av en fet vakt med IQ som en fiskmås.

* * *

Ikväll glädjer jag mig åt två viktiga poäng som borde varit tre. Jag glädjer mig åt att Victor Ahlström äntligen fick göra mål igen och att Salle satte två. Jag glädjer mig åt att AIK trots allt vann och åt att Baloo och jag och våra bänkgrannar för dagen, Gnagarlunga och Blggnagare, fick jubla ikapp och vara glada till slut. Men kvällens derby lämnade en sur eftersmak. Jag behövde skriva av mig den och nu är jag äntligen klar.