If I can dream

AIK Bremberg


Ikväll slumrade jag till framför teven. Fem minuters power nap bara så där. Innan jag vaknade av att Eilert Pilarm fick ett mål bortdömt i Läkerolen hann jag drömma en märklig dröm. Nu känner jag att jag måste blogga om min dröm. Så här drömde jag...

* * *

Fredrik Bremberg och Anders Gozzi käkade middag på flott lokal och snackade fettårskontrakt. Själv satt jag på behörigt avstånd, ett par bord bort. Smyglyssnandes och drygsmaskandes en stor tallrik prima bacon. Lagom knaperstekta rimmade sidfläsk.

- Det är inte mycket jag begär, viskade Bremberg. Ta mig bara till en annan sfär.

- Det är inte mycket jag kan ge, svarade Gozzi. Och varför skulle du och jag ge oss in i kärleken igen?

Bremberg nickade och såg fundersam ut.

- Ja, som om vi aldrig lärt dess lag...?

Gozzi stirrade stint.

- Äh, stopp ett tag! Lyssna nu, det är inte alls så svårt. Du får vad du vill, så det räcker till. Precis vad du vill.

Bremberg såg sig nervöst om i lokalen. Han var svettig och blank.

- Men det strider helt mot människans natur...

- Inte alls, sa Gozzi. Tvärtom, det är ett misstag alltihop. Det är snålfeghetens vals som befalls.

Vår sportchef bad kyparen om notan innan han fortsatte.

- Men det behövs inte ens nån tänkare för att räkna ut att ingenting är enklare. Du får vad du vill...

- ...så det räcker till?

- Precis vad du vill.

Bremberg gned hakspetsen röd. Han funderade och kände efter. Han svepte en Ramlösa.

- Jag har inga vapen, sa han sedan. Jag är precis så naken...

- ... som du skulle vilja va?

- Om du  hörde vad jag sa.

Gozzi topsade vaxhålen och blev idel öra.

- Ja? 

Bremberg såg med ens mycket hungrig ut. Närmast desperat i vilda blicken. Men målkåt och anpassningsbar. Han hade slutat svettas nu. Gozzi bara gapade. Plötsligt reste sig Bremberg ur stolen och knäppte upp skjortans översta knappar. Han blottade sin behårade bringa, dunkade nävarna mot densamma och brast ut i rena rama King Kong-vrålet:

- GÖR MIG TILL VAD JAG VILL VAAAAAAA!

* * *

Och i samma stund så vaknade jag alltså. Jävla Eilert! Och jag som inte ens hann avgöra om det var en mardröm eller en rar dröm.