söndag 14 november 2010

His name is Bång, Daniel Bång

Tre Kronor föll i Helsingfors men who cares? Det enda som betydde något ikväll var att AIK-hjälten och borisfavoriten nummer 20 fick göra landslagsdebut.

Bång var naturligtvis fett bra. Han dominerade isen i byte efter byte. Han tacklades och körde hårt. Han mejade och grejade, allt medan jag satt framför teven och hejade. Bång var bäst på plan. Tyvärr fattade inte lagledningen detta utan gav min hjälte ytterst sparsamt med speltid. Snacka om tjänstefel. Inte konstigt att Sverige torskar när man ställer en gammal djurgårdare i kassen och dessutom envisas med att låta Brodin paja och blaja. Pinsamt för faan!

Om Bång bara fått spela mera, om han fått stå framför kassen i PP, om han fått ta en fight när det stod och vägde - ja, då hade Sverige naturligtvis vunnit både matchen och turneringen. Nu blev det värsta pannkakan i tredje perren. Meshockey och finska fisar. Usch! Jag satt i soffan och kliade mig i skrevet och tyckte att det var för bedrövligt. Sån jävla socialhockey alltså! Tre Kronor skulle såklart ha haft Fasth i kassen istället för Larsson. Och framförallt: Det ska ju va BÅÅNG i line up! Att det ska vara så svårt.

Som tur är var det bara Karjala Cup och inget världsmästerskap den här gången. Men redan till nästa turnering vill jag se rediga tag. Det är faktiskt ett VM-lag som ska byggas, inget korpgäng de la bacon & bananas. In med Fasth och Dicken! In med Salmonsson och Sandberg! Och så bort med den där förbannade Thörnberg. Ge tjugan till Bång för böveln! Inte ska väl lagets överlägset bäste spelare behöva åka omkring med 14 på ryggen? Det är ju Rudslätts nummer. Nån jävla ordning måste det vara i ett landslag!

Nu ska jag se Inter-Milan. Självklart hejar jag på Zlatan. Och by the way: Avgå Mårts!

Inga kommentarer: