Jag tror att de allra flesta - spelare, ledare, reportrar och supportrar - var överens om att den här sjukt jämna serien skulle bli mindre sjukt jämn med tiden. Men det verkar inte sämre än att det blir precis tvärtom. Hastigt och lustigt är Färjestad indragna i striden kring strecken och det är naturligtvis både välförtjänt och underbart. Med Timrå avsågade står det nu mellan hela sju lag. Och i morgon möts Frölunda-AIK och Linköping-Modo. Rafflande är bara förnamnet.
Det är förstås en aning frustrerande när ens eget lag inte förmår skapa trygghetsavstånd neråt i tabellen. Å andra sidan; det är ju så här man vill att det ska vara! Varenda match är av betydelse. Alla vill till slutspel men få inser att det redan har börjat. AIK har rutin på detta sedan i fjol och förhoppningsvis vet alla i laget vad som gäller. Matcher som den igår är bara att dra lärdom av. In i skiten igen och vinn för helvete VINN! Vi har Frölunda i morgon, måndag och Färjestad på torsdag. På torsdag kväll kan AIK vara femma i tabellen. På torsdag kväll kan AIK vara i elva i tabellen.
Trots att det kändes piss efter matchen i går så var det befriande att ta del av eftersnacket. Bång, Carlsson, Gynge och Melin sa alla vad såna som jag ville höra: att insatsen sög flaggstång, om än uttyckt i andra ord.
Bång "Sämsta matchen för säsongen"
Carlsson: "Jag skäms just nu"
Gynge: "Vi spelar skit - riktigt dåligt"
Melin: "Lite oväntat"
Jag är inte orolig, ännu. En och annan plattmatch kan jag stå ut med. Jobbigare då med skador som de på Sandberg och Viklund. Skador tycker jag kan få drabba andra lag. Typ Växjö och Dif if. Skämt åsido så var det bara en tidsfråga innan även AIK skulle åka på sin beskärda del. Med skadeläget är det som med tabellvetet. Det är bara att gilla läget, ta en match i taget och fortsätta ösa på med klyschor. För övrigt skulle jag oerhört gärna vilja spontandra till Göteborg och Scandinavium i morgon men det får tyvärr bli en annan gång.
Livet är fullt av måsten och det gäller att tänka på kosten. Nu ska Boris bryna bacon och bli glad igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det vet du väl, det finns bara 2 måsten. Man måste välja och man måste dö.
Japp, och en klyscha blir aldrig för sliten. Borta bra men hemma bäst!
Ja, det gäller i alla fall våra J20-lag.
Och jag älskar klyschor, typ "Domaren var liksom vinden svag". Under min korta journalistkarriär, med bl.a. matchreportage från fotbollens bakgårdar på mitt samvete, tävlade vi om att stoppa in så många som möjligt.
Förstår att du gärna tar upp J20 en helg som denna men jag kontrar med att fråga: Var är erat damlag?
Angående klyschor så tycker jag att man alltid bör ta en klyscha i taget. Isen är inte vitare på andra sidan. Eller nåt...
Kul att du e igång igen! :)
Boris is back och greken är glad igen
Tycker jag med Inge :)
Ingenting gör Boris gladare än att höra att Greken är glad igen. ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHH!!!
Skicka en kommentar