Det är inte lätt inte

Jag brukar säga så lite då och då. Det är inte lätt inte. Ibland som en inledning på en längre mening. Ofta som en inledning utan mening.

Det är inte lätt inte. Att vara liten och förkyld och trött hela dagen. Att vara kämparnas konung men hosta och snora och ha det jobbigt med sig själv och sin feber. När lillpojken är sjuk så mår pappa Boris dåligt också. Man vill bara dra den där förkylningen ur Junior och slänga den på sig själv. Eller på någon annan som förtjänar den.

Det är inte lätt inte. Att sitta här och vänta på att det ska bli Gnaget igen. Jag gillar inte de här avbrotten. Landslagsturneringar suger. Om ändå Bång hade varit med. Eller Fasth. Nu sitter man i soffan och småtittar och tänker: "Varför tittar jag på det här?" Nä, det ger mig ingenting. Jag vill ha AIK, bara AIK. Jag vill ha Hovet, hockey och happy birthday to Gnaget. Jag vill ha derbykross och tomtebloss.

Etthundratjugo stycken i lakritstårtan. Det blir inte lätt inte men nog ska det kunna gå. Konditorn får väl anstränga sig lite.

Det sista gäller även Richard Zednik, som vill in i inlägget och här har ni honom. Sömnigare slovak får man leta efter. Jag försöker att se och förstå snubbens storhet men det är inte lätt inte. På tisdag förväntar jag mig därför minst ett mål, mindre gnäll på zebran och hårt jobb. Annars kan Zzzednik dra åt skogen till. Mitt tålamod börjar ta slut. Undrar vad Melin och Persson tänker och tycker, egentligen.

Tacka vet jag Rudslätt. Han har varit bra hela säsongen. Först bakåt, numera även framåt. Så har han också bäst plus/minus i laget. Plus 10 i ett bottengäng. Det är inte lätt inte.