Visions of Boris*

Leksand firar 90 med att ta supportrarna med på båtutflykt. Det låter trevligt tycker jag. Och det får mig att fundera på huruvida det skulle bli en succé att göra något liknande i en annan förening. Till exempel AIK?

Faktum är att jag alldeles nyss, ur min snortjocka skalle, framkallade en detaljerad vision. Jag såg det framför mig, plötsligt och klart.

– Berätta Boris, berätta. Vad var det du såg? Var det vackert? Var det underbart?

Så, så mina vänner. Sansa er, lugna er. Här kommer nu min vision:


Rått & grått skeppsbrott
En borisk vision i fem akter

I.

Det var den 15 februari 2011. Allmänna Idrottsklubbens etthundratjugonde födelsedag. Klockan närmade sig 18.00 och vid Londonviadukten i Stockholm samlades passande nog ett par hundra svartgulfärgade färjfarare. En del var glada, andra sura. En del ville bada, andra tjura.

Grupperingarna var många till antalet. Det var en brokig skara fans som samlats för att hylla sin älskade idrottsklubb. Medlemmarna i en av grupperna var alla klädda i smoking och hatt. Man kallade varandra inbördes för Putte och då och då rökte man cigarr ihop.

En annan gruppering utmärkte sig genom sina sånger, banderoller och svengelska termer. "Hello du lille soldier", hälsade en yngling. "Hey, you black rat", svarade en annan. De var alla svartklädda och ibland marscherade de till tonerna av en trubadur.

En tredje gruppering bestod av ett gäng något äldre, något grånade och något mer erfarna gentlemen. De bar alla slips och klubbnål, en del hade till och med gubbkeps av klassiskt snitt. Gruppens självklara ledare var den före detta UEFA-ordföranden Lennart, tillika upphovsman till en stor och känd fotbollstrofé.


II.

I utkanten av nyss nämnda tredje gruppering smög en mystisk figur omkring. Med flackande blick, en cigg i ena handen, en rosa öddslapp i den andra samt med sedvanligt rufsig, gråsprängd frilla på skallen sökte han smälta in i mängden av silverrävar. Hans namn var Greken.

Greken var en ärrad fan. Han hade sett det mesta, gjort det mesta, varit på de flesta ställena. Han var känd för sitt engagemang, sitt spelsinne (som var på ett annat plan än hos de som var på plan) samt sina koleriska utbrott. Dessa utbrott kallades av Grekens närmaste vänner för "barnsliga". Greken själv benämnde dem legitima reaktioner på en orättfärdig världsordning. Med andra ord: Zebran får skylla sig själv.

Trots tappra försök att ingå i gruppen av grånade gubbar, gav Greken snart upp. Han valde istället att ansluta tïll sitt eget gäng, The Ratpack.


III.

Dags för avgång. The Ratpack, anförda av Runken och Pucken, uppbackade av Greken och namngivna av Boris, satt i en trång hytt under bildäck. De kände sig en aning trumpna. Pucken hade glömt ta med osten, Runken hade skoskav och Greken var allmänt berusad. Boris satt tyst i ett hörn och bloggade.

Från andra sidan väggen hördes musik, sång och dans. Det var Putte 1, Putte 2 och Putte 3 som hade bjudit in fem kvinnliga soldater. Boris skrockade: "I den hytten ryms inte bara en råtta utan åtta." Ingen skrattade.

Strax skulle middag serveras. The Ratpack gjorde sig redo att äntra salongen. Runken och Pucken skålade i Åbro mens man köade. Boris bloggade via mobilen. Greken hade redan smitit in i salongen och satt i full färd med att stilla sitt gamblingbehov vid Black Jack-bordet.


IV.

Plötsligt hördes en smäll. "Vad var det?" frågade soldaterna i kör. "A", svarade smokingputtarna. "Nej, men vad var det?", frågade soldaterna återigen i kör. "I", svarade smokingputtarna. "VAD VAR DET?", gallskrek nu soldaterna. "K", svarade smokingputtarna och fortsatte: "AIK, VI ÄR VACKRAST, VI ÄR BÄST, VI ÄR DOM SOM VINNER MEST, AIK".

Sedan utbröt kaos och kalabalik. Båtjäveln hade gått på ett skär. "Det är bäst vi drar", sa Runken. "Ja, det gör vi", instämde Pucken. "Vänta på mig", bad Boris som var i full färd med att dokumentera kalaset per blogg.

Greken insåg faran för sent. Han hade just lagt korten på bordet, ställt in sig på en nätt liten vinst. Nu såg han korten och vinsten flyga all världens väg. Greken reagerade som man kunnat förvänta sig: Han blev galen. "VAD I H*****E!" skrek han barnsligt och gällt. "J***A ZEBRA!!!"

Men zebran var inte där. Inte heller några gnagare. Samtliga råttor hade illa kvickt lämnat det sjunkande skeppet. Alla utom den tappre och trogne Greken.


V.

Runken, Pucken och Boris satte sig till rätta i en apelsinfärgad livbåt. Efter en stunds tystnad mötte de varandras uppskrämda blickar. "GREKEN!", utbrast de sedan i ett unisont bröl. De hann dock knappt börja oroa sina druckna hjärnor förrän ett vrål hördes från snett ovan. Flygande från det sjunkande fartyget kom vraket, dvs. Greken, med öddslapp i näven och en cigg mellan läpparna. Han landade i livbåten med ett brak. Runken och Pucken kramade om honom. Boris visade sitt senaste blogginlägg.

Allt blev som vanligt igen. The Ratpack var samlat, om än i en livbåt på ett mörkt och stormigt hav. Skutan sjönk men gnagarna flöt. "Fan grabbar", utbrast Greken spontant och känslosamt. "Jag älskar verkligen Gnaget." Vännerna höll med. AIK var allt en fin klubb att älska. I både nöd och lust.

Från en annan livbåt hördes soldater och smokingputtar utöva samsång natten lång. I en tredje satt veteranerna och sov. Lennart snarkade högt.

När gryningen kom plockades de överlevande upp av ett finskt räddningsfartyg. Samtliga gnagare gavs en hjälm av silver för att skydda mot fyllefall. Alla utom Greken fick varsin. Han hade på kort tid fått så många gråa hår att hans blänkande hårsvall lurade livräddarna. De var alla övertygade om att den gallskrikande gubben redan hade fått en kastrull, och att han endast gapade och bar sig åt för att den tycktes honom för trång.

*
"We sit here stranded, though we're all doin' our best to deny it"
Bob Dylan - Visions of Johanna

För icke inbitna gnagare presenteras nedan länkar som gör visionen mer tillgänglig och begriplig:

• Smokingputtarna,
• The Soldiers,
• Silverhjälmar