En vind av längtan (det ligger i luften)

Idag kom brevbäraren med med både sura och glada bud. Tre räkningar och ett par säsongskort! Plötsligt känns det inspirerande att blogga hockey igen. Visserligen blev jag lite besviken över att korten var svarta och därmed lite trista. I fjol var de minsann rosa. Men det är smällar man får ta. Eller som den store filosofen Tomas Ledin brukar sjunga: "Man måste gilla läget, gilla-la-la-la-la-la." Och så säger folk att han bara skriver trallvänliga bagateller utan djup.

Mitt kort har förrresten fått ett nummer. Säsongen 2011/12 är det #23 som gäller för Boris. Passande med tanke på att Jonas Liwing ju är min stora idol.

En glädjande nyhet är att AIK till denna säsong låter oss säsongare på bästa plats också få bästa plats i samband med derbyn i Globen. Förra säsongen var det lite si och så med den saken. Då tvingades vi säsongare befatta oss med slabbiga pappersbiljetter från Ticnet - som dessutom var märkligt numrerade och i vissa fall (t.ex. mitt) tvingade fram akuta åtgärder i form av arga mejl och telefonsamtal till kansliet. Det känns fint att AIK lärt sig av fjolårets misstag.

Jag ser det som ett gott tecken: AIK Ishockey har tagit ännu ett steg i utvecklingen. Sakta men säkert växer vi i Elitseriekostymen, både på och utanför isen.

Om lite mer än en månad, närmare bestämt torsdagen den 15:e september, får jag glädjen att använda mitt nya säsongskort. Timrå kommer till Hovet och förhoppningsvis 8000 gnagare med mig. Men innan dess spelas det förstås en massa försäsongsmatcher. Om precis en vecka släpps pucken i Pinbackshallen i Märsta. AIK möter Brynäs. Därefter väntar Timrå i Sollentuna, Ilves och HPK i Finland, det förväntade allsvenska topplaget SSK på Hovet, Almtuna på Hovet eller Ritorp, Sollefteå i Skellefteå samt avslutningsvis Modo i Ö-vik.

Det hade förstås varit kul att möta Leksand i Norrtälje också men man kan inte få allt som man önskar. Ibland måste man helt enkelt bita i suräpplet och gilla läget.