Bröderna Ahlström har fått en ny lekkamrat den här säsongen. Fram till i kväll har han varit en ganska tråkig kille som när tvillingarna velat spexa och snurra runt mest säkrat bakåt och agerat präktig storebror duktig. Men så denna magiska afton i Scandinavium klev han fram och blev brorsan med Oscar och Victor. En halvminut in i förlängningen lirade Victor Daniel som lirade Oscar som lirade Daniel och vips var det mål och avgjort och finito. Gnagarhjärtat slog volter av lycka och glöden som brinner så stark därinne flammade upp igen. Det är jämna plågor, eld och lågor.
Man vet att man börjar bli gammal när man verkligen njuter av att se Pavlikovsky behandla pucken i egen zon.
Richard Gynge gjorde mål i tredje perioden, igen. Han är makalös! Tjugo mål nu och fler lär det bli. Det finns så mycket att glädjas över varje gång Gynge trycker dit pucken. Mål för AIK, naturligtvis. Men också sättet han gör sig spelbar på, sättet han skjuter på och inte minst sättet han firar på. Gynge är hela Elitseriens skyttekung och frågan är om han inte snart är med och nosar uppe i den absoluta toppen av poängligan också. Makalös utveckling på AIK:s nummer 10! Landslagsklass tror jag snart Mårts tycker också.
Man vet att man fortfarande är ett barn när man skickar pubertala SMS till Greken efter AIK:s femtielfte utvisning i matchen.
Att vara hockeybiten, närmast fixerad som en annan, är både roligt och oroligt. Jag har väldigt svårt att se njutningen. Ändå älskar jag att se AIK spela hockey. Jag får aldrig nog, efter en avslutad match ser jag genast fram emot nästa. Det är som att ha en sjuka i blodet. Ett beroende skulle man kanske kunna säga. Och det blir faktiskt bara värre med åren. Efter ett par års dipp, då jag följde lagets framfart med en viss distans, brinner nu hjärtat vildare än någonsin tidigare. Jag vet inte om det är en försenad 30-årskris eller nåt men faktum är att jag älskar det.
Brinn hjärtat brinn! Vinn Gnaget vinn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Knaka knaka knaka vem knakar?
Vete fan. Är det månne Frölundas PP som knakar i fogarna? Eller Gynges klubba som knackar i isen. Jag gillar båda!
Eller möjligtvis Fasths nack- och ryggkotor som knakar när han sträcker ut kroppen i ett vackert döda svanenhopp när en Frölundaspelare passerar 3 meter bort. Har han gått hos Kalle Flygare tillsammans med Andreas Hadelöv? Han såg i alla fall nöjd ut efteråt med sin tydligt skolade prestation. :-)
Vadå tre meter bort? Han var högst en och en halv meter ifrån att snudda vid Fasth! (Vilket om det hade skett hade lett till både målgårdsbrottning och barnsliga vredesutbrott.) Bättre flyga än illa fäkta, som man brukar säga.
Skicka en kommentar