Balls of the Boris

För ett par månader sedan blev jag, föga överraskande, utnämnd till expert. Som vana besökare av Black Boris kanske märkte så steg denna utnämning mig snabbt åt huvudet. Jag fick fett höga tankar om mig själv, såg mig plötsligt lite grann som hockeybloggarnas svar på Jan Guillou. Jag fick hybris och halvbång på en och samma gång. I ett par veckors tid gick jag runt och jäste och väntade på att få ett samtal från TV4 eller Rosa Bladet. Som den expert jag innerst inne alltid vetat att jag varit räknade jag kallt med en egen TV-show, en videoblogg och inte minst lite sjysst snabb deg. Det var dax för Boris att casha in!

Trodde jag. Men samtalet kom aldrig. Jag som hade sett fram emot att välja och vraka mellan buden, gå på röda matten och bli bundis med Boorken, fann mig snart villrådig och vilsen, irrandes omkring i min egen bloggbod. Jag var en expert utan show. En cool kille utan krönika. En Boris blott bloggandes inför blygsam besökarskara. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag odla mitt varumärke? Vilka grepp skulle jag ta till för att en gång för alla bli Boris med svenska folket?

Jag tänkte och tänkte och tänkte mig trött. Kom inte på någon strålande idé. Gick istället ner mig och in i väggen av de inre och yttre kraven på att leverera. Därav det abrupta bloggavbrottet veckorna före jul! Knäckt, krossad och knäsvag abdikerade jag från min tron som missbelåten expert. Jag sa till mig själv: Det är inte mödan värt. Får man ingen TV-show kan det lika gärna vara. Varför ska jag bjuda på gratis expertanalyser när andra badar i pengar och får basta med Challe B...? Boris blev bitter. Besviken och bränd.

* * *

Men så för ett par veckor sen kom jag på't! Som en blixt från klar himmel slog snillet till i skallen och ballen. Jag skulle börja med en lista. En sån där lista som alla riktiga experter har nuförtiden. En lista där jag listar grejer och prylar och annat smått och gott som jag, bara jag, listat ut är värda att hamna på en lista.

Listan måste naturligtvis ha ett namn. Jag tänkte på alla experter jag inte känner men som jag känner igen när jag ser på TV och det slog mig att nästan alla kallar sina listor för något fränt och fräckt som mer eller mindre rimmar väl med deras namn. Typ Being Boork, Rena rama Renberg, Chilla med Challe och Rönnqvists Hockeyrunk.

Efter att ha funderat och begrundat och vägt det ena alternativet mot det andra bestämde jag mig ikväll för vad min lista ska heta: Balls of the Boris! På Balls of the Boris hoppas jag med jämna mellanrum kunna presentera aktuella hockeyrelaterade grejer som får det att rycka lite extra i borisbaguetten. Jag smygstartar med att avsluta detta extremsköna inlägg med en första fallossalt genomtänkt lista.

Balls of the Boris (20120111)

Plats 3: Slaka aka Cluben

Elitseriens minst målkåta lag är äntligen tillbaka där de hör hemma, i bottenträsket. Boris hoppas att de åker ur och att Jämtin i sin tur packar trunken och flyttar hem. Anderas skulle garanterat trivas i lag med Dicken. Båda har nämligen lika lockigt och läckert hår.

Plats 2: Joakim Thelin

Mats Thelins son som skördat stora framgångar med AIK:s J20-lag i höst och vinter. 16 mål på 27 matcher blev det i J20 SuperElit Norra men det är inte därför han är med på listan. Nej, det som denna gång kvalificerar Thelin är hans nya smeknamn, myntat av en kul kolsäck jag känner: Halv-Bång.

Plats 1: Richard Gynge

Elitseriens skönaste och mest potente målspottare är underbar att skåda. En mästare på att smyga upp bakifrån och dunka på. Varje gång Gynge klappar med klubban vet man att det är nära. Jublar orgasmiskt i samband med sina mål. Klart att han gör, killen älskar ju att scora!