Bortom allt...

Bättre än så här blir det inte. Det är för de här dagarna av nervig uppladdning och för de här kvällarna av stenhård antagonism som man som hockeygnagare målat sitt hjärta svart och gult. Ingenting smäller högre en ett efterlängtat tvillingderby.

Nog för att det kan vara kul att se Gnaget tvåla dit Linköping och Modo men det var inte i första hand för att smiska upp kultiverade bönder och foppatofflor som jag drömde om en återkomst i smöret. Nä, min längtan låg på ett annat plan. Jag ville se AIK mäta sig med Håkan, jag ville se AIK köra över lilla aik och framförallt - jag ville se AIK ge lillebror Dif på nöten. Och ikväll är det alltså dags igen.
Låt mig leka statsman i folkhemmet för ett slag och för tydlighetens skull klargöra en sak. Jag tycker inte om Djurgårdens IF. Jag tycker till och med lite illa om den där äckliga klubben.

Men jag är inte dummare än att jag förstår att utan Dif så skulle gnagarlivet te sig lite vardagligare, lite tristare. Jag tror att vi behöver dem lika mycket som de behöver oss. Det är rivaliteten och antagonismen som sätter krydda på supporterlivet, som får en laddad och tänd och fethet på gröten. Ingenting är så härligt som att vinna över Dif och ingenting är så förfärligt som att förlora mot dem.

Om ett par timmar drar jag på mig halsduken och beger mig ut i den stockholmska vinterkylan. Jag längtar till Globen och värmen och jag tror på Gnaget. Låt slaget avgöras på isen!