Titta det snöar

Jag älskar vintern. Det menar jag verkligen. Jag älskar vintern och snön och mörkret och myset och snön och glöggen och skinkan och soppan och korven och snön. Det är snön som gör det för mig.
 
Titta det snöar, säger jag till familjen och drar hurtigt på mig mina varmaste pantalonger. Sen skyndar jag mig nedför trapporna i hopp om att hinna först. Här ska skottas! Jag skottar gången fram till porten. Jag skottar trottoaren mens jag är i farten. Jag skottar loss ett gäng bilar som blivit inplogade. Min och alla grannars. Vad gör man inte för sina medmänniskor? Gissa vem som är överlägsen ledare av skottstatistiken i grannskapet.

Jag har en enastående teknik som gör mig svårstoppad i snösvängen. Jag är stadsdelens svar på Malcolm III.

* * *

Grönvita granntanter står och kikar genom julpyntade fönster. De beundrar på avstånd den emancipatoriska manskraften. De ler vänligt och vinkar imponerat. Den dära Boris, tänker en bajersk bigga, han är allt en riktig kraftkarl. Ja, det är bra tur vi har Boris ändå, funderar lådvinsladyn en trappa upp. Samtidigt som hennes velourfodrade söderkis till make alltmer framstår som en Kenta II. Vraket öppnar en ljummen till. Just idag är han svag.

Snöskottaren och sexobjektet himself blundar emellertid för alla suktande blickar. Ädelt skottar han på, kämpar och sliter i vindar som biter. Han är en gnagare i bajenland som aldrig viker ned sig.

Boris the Brave - skottarnas okrönte konung.