Preskriberade romanser

Juletid och julefrid. Jag gillar att Jesus kommer med klappar och sylta. En gång om året får en känna sig riktigt riktigt religiös. Jag tror på tomten jag.

Häromdagen köpte jag en gran i plast. Tro det eller ej men skiten barrar. Jag funderar faktiskt på att ta bilen till Djurgården i natt och tjyvhugga mig en gran bara för att jävlas. Tyvärr har jag ingen yxa men det går kanske lika bra med en klubba i komposit. Risken finns förstås att den går av och då blir det en dyr affär. Men vad gör man inte för att skapa julglädje och harmoni!

* * *

På teven visade de IKO mot VIK. Min gamle favorit från Bofors - killen med frisyren - slogs så det stod härliga till. Nu tillhör ju jag den där tråkiga skaran hockeypuckon som egentligen tycker att fistfighting på is är lite töntigt. I smyg kan jag emellertid tycka att det är rätt skönt att glo på griniga gossar som gnabbas. Senast mot Timrå till exempel njöt jag av att se Blomdahl ge Pikkarainen på käften.

För att inte tala om hur härligt det var att se Keso få smörj av Nagge häromåret...kvällens match på Viasat gjorde mig smått nostalgisk.

Tänk, en annan kan verkligen sakna de där folktomma kvällarna på Hovet. Särskilt minns jag hur kul det var att se AIK möta Sundsvall, Troja och Oskarshamn. Då var det livat på läktarna! För att inte tala om när AIK tog sig an Borås. Borås!! Laget som mer än något annat står för allt som är härligt och underbart med allsvenskan. Jag har tjatat om det förr och jag gör det igen. Vad jag saknar Borås alltså.

Vad jag däremot inte saknar är Johan Tornberg. Vad gör han i teve egentligen? Står och försöker utstråla någon slags pondus.

* *

Snart kommer änglarna att landa. Men först ska jag sopa golvet under granen.