Money to burn

Nu när AIK är tillbaka i eliten får vi inte bara mäta oss med de bästa på isen, vi får även ta del av Håkanligans sköna slantar. Det är häärligt att bada i pengar tror jag. Inte för att jag nånsin gjort det men ändå. Gozzi och Gnaget har klokt nog inte värvat som vore de nyrika och dumma i skallen. Istället har man tagit det varligt. En del, för att inte säga många, tror att den varliga vägen är den farliga. AIK tippas toksist av de flesta förstå-sig-påarna. Men vem bryr sig vad folk tror och tycker? AIK:s satsning är försiktig men långsiktig. Först och främst ska vi klara oss kvar i eliten. Helst utan att behöva kvala.
~
Om AIK inte hade lyckats gå upp i våras hade verkligheten sett annorlunda ut. Kanske hade jag känt mig manad att bränna en hundring på Sergels torg i protest mot den ojämlika fördelningen av pengar i svensk ishockey. Kanske hade jag för mitt tilltag till och med belönats med en notis i Metro eller Stockholm City.
~
Precis som många andra gnagare hade jag hoppats på en eller två "stjärnvärvningar" i sommar. Spelare för förstalinan med elitserierutin och känsla för mål, mål, mål. Prestberg och Bremberg kändes emellertid hela tiden som orealistiska långskott och jag kan inte påstå att jag blev särskilt besviken över att dessa herrar valde andra klubbar. Nu är truppen i princip spikad och det är väl egentligen bara Laraque som kan komma att ansluta inför hösten. Antagligen tror och hoppas Gozzi/Gnaget att nuvarande trupp ska kunna mäta sig i konkurrensen. Jag är dock säker på att man har en "Plan B", som går ut på att man under vinter, om så krävs, förstärker laget på två eller tre positioner. Allt för att undvika kvalserien. Eller i värsta fall: Allt för att överleva kvalserien.
~
Men än är det sommar, än är det sol. Och i Solna och Stockholm fortsätter vi att ömsom skratta, ömsom skaka på huvudet åt Twin Peaks, vars befolkning tror att deras lag är hela Sveriges AIK.