Skämmes AIK!

Skellefteå äger oss fullständigt ikväll. AIK är inte ens nära att hota. Klasskillnaden är så stor att jag nästan saknar ord.

När Jocke Lindström, av både zebror och gnagare, tilläts köra över Viktor Fasth så insåg jag vart det barkade. Den här matchen skulle aldrig bli någon match. Det var liksom bara en tidsfråga innan Skellefteå skulle göra mål, mål och mål. Och mål gjorde de ju. Men efter två klena perioder fick AIK ändå ett gyllene läge att komma in i matchen. Ett PP i början av tredje förvandlades dock snabbt till ett BP och så var det lilla hoppet förbytt i förtvivlan. Blomdahl föll tillbaka i gamla synder och tryckte upp en hög klubba i anfallszon. Typiskt för matchen på något sätt. Typiskt för AIK:s bleka insats.

Det är i den här typen av matcher som Melins svaghet blottas. Han ser totalt handfallen ut på bänken. I andra periodpausen säger han samma saker som han redan sagt i den första. Det ger ingen som helst synbar effekt. Istället fortsätter spelarna att uppträda som vilsna småpojkar i en hopplös kamp mot stora starka karlar. Där Skellefteås spelare kör på och använder kroppen viker AIK:s spelare undan och viftar med klubban. Det håller naturligvis inte i en semifinal. Det är som att be om att få stryk. AIK:s insats ikväll var ynklig. Den var hemsk att skåda och om det inte blir bättring till på söndag så kan vi säga tack och goodbye till allt vad finalspel heter.

Jag gillar varken Lee Goren eller Jimmie Ericsson. De spelar i helt fel lag för att det ska vara möjligt. Men det är lätt att förstå att Skellefteås supportrar älskar dem. Goren och Ericsson symboliserar ungefär allt det där som AIK inte är i kvällens match. De är elaka, jävliga och tunga att möta. Ericsson tar varje chans han får att flina Fasth i fejan och det gör han så klart förbannat rätt i. Allt som kan få AIK:s spelare ur balans är bra för Skellefteå. När AIK:s spelare åker omkring och viftar med höga klubbor istället för att stå upp för varandra och spela fysiskt visar det bara hur bra Skellefteå har lyckats med sin strategi. AIK:s fokus var ikväll ungefär lika felriktat som Lars "Osten" Bergströms var under kvarsfinalserien mot Luleå.

Efter mindre än halva första perioden fick jag ett SMS från min vän Greken. "Jag är redan Greken", skrev han. Det var jag med. Greken och alldeles galen, vilse i semifinalen.