Byske vs Bång

Jag laddade på sämsta tänkbara sätt inför semifinal 1, med magsjuka, rännskita och pizza á la Magnus Uggla. Hela helgen gick åt till att må illa och tycka synd om Boris.

Med en snygg övergång från sjuk i buk till kuk i bruk slog jag mig ner i soffan och odlade stake. Det är semifinal som gäller. Inga halvmesyrer, inget onödigt tjafs. Det är hårda bullar, Blomdahl och Bång. It's a man's game. Ett tag kände jag mig som en sansad version av Wikegård men det var innan han jämförde Byskes tama hemmapublik med en snuttetumme. Då blev det för mycket för mig i soffan. Jag fick lov att SMS:a Greken och be han dra en extratralla i andra pausen. En för mig också kompis, skrev jag och fick ett frågetecken till svar. Men vid det laget hade zebran inte hittat en enda AIK-utvisning så jag visste var jag hade honom, min vän. På dass med stil och klass.

Det är något med Byske som är svårt att förstå. De tycks kunna höja tempot lite när de vill men de gör det bara när de verkligen måste. Ikväll gjorde de det efter tredje periodens power break. Men AIK svarade upp. Inte bara med en gång utan med en Bång. Därefter klev Salmonsson och McDonell fram, igen. Vad har hänt med de två egentligen? Är de dopade? Är de slutspelstaggade? Så bra som Salle och McDonell spelar nu har de inte gjort på hela säsongen. Inte i närheten. Och det är de inte ensamma om. Josh var jättebra ikväll. Stefan Johansson är bättre än någonsin. Och Fish! Fredrik Carlsson visade VM-klass i tre perioder. Han har förvisso varit lika bra hela säsongen men ändå. Fantastisk!

Som supporter kan man ta sig friheten att sväva iväg en kväll som denna. Lite hybris har aldrig skadat en gnagare.

Men det är skönt att se AIK-spelarnas lugna firande. Det känns tryggt att se och höra McDonell intervjuas efter matchen. Han säger förstås alla de rätta grejerna. Spelarnas agerande efter slutsignalen visar emellertid att det är mer än bara snack. Det här laget är inte nöjt förrän det vunnit guld. Allt annat vore en besvikelse. Det är helt klart ett annat AIK som spelar om final i år än det AIK som åkte ut i fyra raka i fjol. Det är ett mer erfaret, mer spetsat och kanske framförallt mer hungrigt AIK. Det är ett AIK som på onsdag kommer att göra allt för att skicka hem Byske till Byske med 0-2 i matcher och svansen mellan benen. Välkomna till Hovet. Welcome to Hell!

Skön bildtext HÄR by the way. Tack för tipset Mary!