Inspirerad av AIK:s historiegrupp har jag bestämt mig för en alldeles egen Wall Of Honour. Det blir en vägg som förhoppningsvis kommer att fyllas på med jämna mellanrum. På BB:s Wall Of Honour platsar endast AIK:are som på olika sätt gjort ett speciellt avtryck i mitt svarta hjärta, spelare och annat löst folk som än idag dyker upp i mina dagdrömmar, som stör min nattsömn eller som på andra sätt skapar lust och olust i min växelrika vardag.
Först ut är en före detta fethet gnagare som på sin tid fick mitt hjärta att slå och min tonårssparris att stå. Jag snackar hjältarnas hjälte. Jag snackar iskall import, slovak på Z, överbetald utfyllnad de luxe. Nej, jag snackar inte Zzzednik. Gnagare nummer ett på BB:s Wall Of Honour är ingen mindre än eder ödmjuke bloggares stora idol och förebild. Mannen, myten, legenden:
#31 Boris Zabka!
Boris Zabka var såå dålig. Han var så dålig att man inte kunde låta bli att älska honom. Totalt ofarlig framåt, tämligen orörlig bakåt. På 49 matcher i Elitserien, den hemska säsongen 2001/2002, lyckades Big Boris göra noll poäng. Däremot klarade han av att dra på sig hela 110 utvisningsminuter, vilket mig veterligen fortfarande är gnagiskt klubbrekord under en säsong i Elitserien.
Sitt första och hittills enda mål i AIK sparade Boris till säsongens minst betydelsefulla match.
I kvalseriens sista omgång, inför 460 betalande åskådare på Hovet besegrade ett redan avsågat Gnaget gästerna Björklöven med 5-3. Matchens sista mål gjordes av Boris sedan Björklöven i jakt på kvittering tagit ut keepern. Faktum är dock att pucken aldrig var inne. En motståndare hann kasta klubban och lyckades därmed hindra Boris från att skjuta, varför domaren i enlighet med reglerna dömde mål. Signifikativt, som experterna brukar gilla att säga.
Läs även:
Matchreferatet från AIK-Björklöven
"Boris Zabka - slovakisk back i AIK"
(kort presentation + intervju med nyförvärvet, hösten 2001, i vilken Boris bl.a. berättar att han är en offensiv spelare)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Minns sista matchen i grundserien det året, mot Luleå. Kommer inte ihåg hur matchen gick men Zabka fick knappt åka och byta sista 10. Thomas J mfl såg till att han fick åka ut igen och igen.
Kanske vore ett skönt nostalgireportage för Tattersall, en intervju med herr Zabka.
Kollade nu och ser att den 34:årige Zabka spelar med Mlada Boleslav i den tjeckiska förstaligan.
Kommer också ihåg den matchen. Luleå drog på sig en utvisning i slutet och Boris fick chansen att stå framför mål som en annan Holmström. Men det gick ju inte det heller. AIK vann med 4-1 men det bestående minnet är precis som du skriver de sista tio minuterna. Ett nostalgireportage vore verkligen inte fel.
Du var inte och såg J20-matchen mot Skellefteå? I så fall vore det intressant med en kort och inte alltför enögd rapport. Dom är ju i alla fall vår framtid. Ni vann ju, så håll gärna igen med sparkarna mot den som ligger.
Jag gillar din Wall of Honour, även om jag inte alls känner igen spelaren. Men alla har vi haft dessa missförstådda "världsstjärnor" i våra lag, så din beskrivning är på något sätt universell. Det är bara detaljerna som skiljer.
En skellefte-blogg sysslade med något liknande för ett 10-tal år sedan, helt underbart.
Hoppas ni krossar Linköping ikväll, ni lkeder i alla fall skotten med 2-0 efter 90 sek :-)
Jag var faktiskt på matchen igår. En rolig och underhållande historia som AIK vann efter att ha varit hypereffektiva - i boxplay! Läs mer om den här. Enligt Eddie som har lämnat en kommenter under det aktuella inlägget stod jag visst och tjattrade hockeyhistoria mest hela matchen, men det är förtal. Jag drack kaffe också. För övrigt var vi två AIK:are som lite skämtsamt tänkte dra igån en Solna-ramsa på läktaren men det var inte så populärt. Den där Mary (som driver Black Indeed) gav oss arga ögat. Avslutningsvis: Skellefteå hade väldigt många skott på mål men som vi brukar säga till Mary när hon tjatar; det är skotten i mål som räknas!
Skicka en kommentar