I kväll lirade Luleå loppan med Linköping och i förrgår bjöds det champagnehockey mot Frölunda. Jag såg stora delar av matcherna och måste säga att jag njöt långa stunder. En sådan disciplin, en sådan genomtänkt spelidé, ett sådant homogent, lojalt och fint jobbande gäng de har fått ihop där uppe i Norrbotten! Rönnken är ju så jävla skön att man får ståfräs i boxerkalsongen. Här snackar vi inte raggarhockey med svängdörr. Här snackar vi Rönnkenhockey med hänglås.
När Luleå sätter fart fattar man vad Wikegård menar med att elitserielagen numera befinner sig i underhållningsbranschen.
I kväll var det Toni Koivistos tur att kliva fram. Igen! Han avgjorde mot Indians. Han avgjorde mot Cluben. Mot AIK för några dagar sedan var han förstås värdelös (även om han med fett mycket flyt lyckades få till två målpass). Koivisto är en härlig spelare. Rolig, underhållande... typiskt Luleå på något sätt. Om Gud vill och om det finns någon rättvisa i världen så visar Toni vägen även på fredag då Luleå tar sig an sopiga Färjestad i Karlstad. Jag har redan laddat skafferiet med diverse smått och gott. En sann hockeyälskare säger liksom inte nej till fredagsmys med Kuleå Hockey.
Men dessförinnan: Derby! Hardy är het, Fimpen är fet. Greken är galen och Bom Bom går bet.Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
2 kommentarer:
Jag tycker, på lite håll, att Luleås logga ser ut som en Messerschmitt som kommer attackerandes. Jag inbillar mig att det är väl ungefär så motståndarna upplever det när de får pucken, och Luleås spelare börjar skrika ACHTUNG, ACHTUNG och jagar livet ur den stackars puckföraren för att ta tillbaka pucken. Och den förtvivlade puckföraren tänker att "det här sa aldrig pojklagstränaren något om när jag drog på mig suspensoaren för första gången".
Jag blir helt plötsligt mållös. Vilken skärpa i analysen, Boris.
Skicka en kommentar