När kråkorna klappar takten

Perra Johnsson hann knappt presenteras som ny AIK-tränare förrän vissa kråkor började slentriankraxa på nätet. Glädjande nog tycks vi ändå vara många gnagare som ser trion med Johnsson, Lindgren och Hultin som en spännande och välkommen konstellation.

Den historielöshet som vissa supportrar, både AIK:are och andra, med jämna mellanrum visar upp är emellertid beklämmande. Det är samma kråksång gång på gång. Den här gången i ordningen har vi en ovanligt välmeriterad tränare som råkat ha en dålig säsong med ett uselt lag i en konkursmässig klubb. Detta tar kråkorna fasta på. Att Perra Johnsson varit med och etrablerat Skellefteå i eliten, vunnit två SM-guld med Färjestad och så sent som våren 2009 utsetts till säsongens coach i Elitserien tycks för kråkorna vara lika ointressant som det är obekant. Man vet inte om man ska sucka eller gråta. Att enbart skratta åt kraxarna är inte alltid så lätt. De är liksom några för många. De är liksom något för högljudda.

Men om alternativet till att skratta åt dem är att bli förbannad och gå i meningslös polemik på Golden Hill så väljer jag att skratta. Humör i all ära; humorn har varit, är och förblir det effektivaste av vapen mot kråkor som klappar takten. Dessutom råkar jag ju ha en blogg som närmast uteslutande lockar intelligent och begåvat folk. Just därför gör jag som jag brukar: Betraktar kraxarna på behörigt avstånd, registrerar, memorerar och kommenterar - med ett nätt litet blogginlägg som det sedan står varje läsare fritt att tycka vad han eller hon vill om. Det går an att kommentera, det går inte an att kommendera. Tror ni kråkorna reflekterat över det faktum att Roger Melin fick kicken i Karlstad?

* * *

Det enda som i dagsläget talar emot att Perra Johnsson ska lyckas i AIK är den här artikeln. Janne Bengtsson brukar nästan alltid ha fel.