* * *
Han var ej ung ty håret hade grånat,
hans rygg var krökt av något tungt han burit,
och livets färger hade livet rånat,
och djupa fåror hade tiden skurit.
Hans läppar voro fast tillsammanslutna
som kring en sorg, ett brott i det förflutna.
Förgäves log han stundom för att skyla
den grämelse som ruvade och tärde;
om kall förtvivlan talte ögats kyla:
för mig har livet ej en gnista värde,
mitt skepp är bränt och mina vapen brutna,
jag lever än, men blott i det förflutna.
Han var så trygg, så schysst, så ödmjukt ärlig,
min själ blev vek, jag kände lust att skratta,
som var hans glömda sorg helt plötsligt härlig,
jag ville in och ta hans hand och gratta,
jag ville stänga dörren till det brutna
och lämna allt som hör till det förlutna.
Jag ville närma mig, och i en kärra
bära den tyngd, som fått hans väg se slutet,
och han kom till mig, när jag sa: Hej Perra!
och mellan oss låg bandet snart hårt knutet.
Hans läppar voro löst frånvarannskjutna,
när han sa; vi äro nu sammanslutna.
* * *
En utförligare introduktion till Gustaf Fröding, hans griller och grubblerier samt koppling till AIK finner den intresserade läsaren genom att klicka på följande länk: Fröding, din gamle skojare!
* * *
Välkommen till Allmänna Idrottsklubben, Perra!
Hälsningar
Pöjkera på A9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar