Att komma hem ska vara en schlager

Efter några år på vift återvänder Andreas Frisk till klubben i sitt hjärta. Det är inte utan att man får en liten klump i halsen.

Frisken var med redan i division 1. Han är fostrad i AIK och på något sätt har det hela tiden känts som att han en dag skulle komma hem. Jag får ändå lov att erkänna att jag tvivlat på huruvida han skulle få chansen att göra det i Elitserien. Men om nu Gozzi kommit fram till att Frisk är mogen kostymen så litar jag på vår sportchef. Att som glad amatör ifrågasätta Gozzis fingertoppskänsla är inte lönt. Han har sällan misslyckats med en värvning, även om det naturligtvis finns vissa svårsmälta undantag.

Någon Jamie Milam-varning är det nu inte på Andreas Frisk. Men det går aldrig att förutsäga om en spelare är redo för en högre nivå.

Få klubbar om någon har som AIK erfarenhet av att låta allsvenska spelare etalera sig i eliten. För två år sedan gick vi till semi med "ett allsvenskt lag". Vi var "sämre än Väsby" men bättre än HV71. Värvningen av Frisk gör mig därför inte alls särskilt orolig, snarare förväntansfull och glad. Däremot oroar jag mig en smula över de stora förändringar som nu sker i lagbygget. Många spelare lämnar och det är inte vilka spelare som helst. Om nu även Bång försvinner så innebär det att en redan lång lista blir längre. Det är inte utan att man får en liten klump i magen.

Än så länge finns det ingen anledning till panik men nog skulle det kännas skönt om lagkapten Tärnström presenterades som kvar.

När oron i mitt hjärta gnager flyr jag till en värld av schlager...