A walk in the park

Det har blivit en del boriska parkpromenader genom åren. Jag är en rutinerad parkflanör skulle man kunna säga. Jag har promenerat i parken både här och där. I London har jag till exempel promenerat i både Hyde Park och Saint James's Park. I Chicago har jag bland annat promenerat i Millenium Park. En av de trevligaste parker jag promenerat i ligger i Solna och heter Hagaparken.

¤ ¤ ¤

Jag har inte bara promenerat i parker. Jag har sprungit också. Ett av mina finaste löparminnen hämtar jag från New York. Det var i februari 2006 och Central Park låg inbjudande och grön, lockande och pockande.

(På den tiden var Boris en löpare av rang! Jag sprang varenda dag. Jag sprang för Bosnien, för de unga, för främlingar, för den här flamman. Nu försöker jag hålla leendet på Konsum vid liv.) *

I alla fall hade jag redan före avfärd till det stora äpplet bestämt mig för att i Central Park - där skulle jag banne mig springa! Därför hade jag packat både löparskor, underställ och vätskebälte i resväskan. Med tejpade bröstvårtor skulle jag ge mig ut i morgontrafiken och kalabaliken.

Första kvällen på Manhattan ställde jag mobilen på väckning. Exakt 06.30 skulle jag gå upp. Vid läggdags förberedde jag mig minutiöst. Jag placerade kläder, klocka och svettband i en prydlig hög intill sängen. När mobilen larmade och tjöt satte jag mig upp med ett ryck. Dags att gå upp då, mumlade jag för mig själv och började klä på mig långkalsongerna.

Mens jag sitter i sängen, trött och smått förvirrad, halvt påklädd, med ett svettband om ena handleden och en pulsklocka om den andra, vaknar Farsan Baloo. Han ligger i hotellsängen intill min. (Det är för övrigt för att fira hans femtioårsdag som jag befinner mig i New York.) Han vänder sig åt mitt håll och frågar vad jag håller på med.
- Jag ska ut och springa, viskar jag.
- Vad är klockan då?, frågar han.
- Halv sju!
Baloo blir tyst nån sekund. Sen säger han med eftertryck och faderlig pondus:
- Men det är ju mitt i natten. Klockan är ju halv ett!

Det visade sig att jag hade glömt ställa om klockan på mobilen... Självklart hanterade jag min lilla miss med manligt och boriskt lugn. Jag gjorde det enda rätta. Som den sanne löpare jag var ställde jag sonika om mobilklockan, satte den åter på larm 06.30, somnade om, drömde sött och vaknade ett par timmar senare. 07.00 tog jag mina första löpsteg i Central Park.

¤ ¤ ¤

I Västerås har jag än så länge inte promenerat i några parker. Vasaparken sägs vara en pärla men jag vet inte jag. På 1600-talet spelades det visserligen "kägelspel och andra lekar" där enligt Wikipedia men jag är ju liksom mer intresserad av hockey. Promenera i parken kan man lyckligtvis göra på mer än ett sätt. Man kan exempelvis förvandla en match mot VIK i ABB Arena till en promenad i parken. Och det var visst just vad Bång & Co. gjorde i afton.

Kvällens resultat: Västerås-AIK 0-4.

*
Lånat, snott och travesterat från Ulf Lundell och hans låt Paradise Park.

Bakgrund