Bubblan sprack

Förr eller senare spricker en bubbla och igår lyckades Leksand ta sin så efterlängtade trea (av värde) mot Gnaget. Det var förstås kul för dem. För oss gnagare var det mindre roligt att gå på pumpen. Särskilt som förlusten igår innebar vår tredje nollpoängare i rad. Nu finns det inga marginaler kvar. Nu är det segrar som gäller ända in i kaklet.

¤ ¤ ¤

Sandberg och Bång gladde mitt hjärta igår. Dicken gjorde mig mest besviken. Han lyckas till och med se oinspirerad ut i en seriefinal.

¤ ¤ ¤

Varken Leksand eller AIK imponerade tycker jag. Leksand har förvisso ett sjuhelsikes bra powerplay, vilket man verkligen demonstrerade igår, men i övrigt tycker jag laget såg segt och försiktigt ut. Särskilt i egen zon duttades det betänkligt - särskilt särskilt bakom mål och i sarghörnen var man alldeles för petiga. AIK å andra sidan spelade ett uselt boxplay. Mot mediokra gäng som Bofors och Björklöven fungerar det att stressa, stressa, stressa men mot en PP-uppställning av Leksands kaliber blir det svårare. Jag tycker att vårt BP igår stank av övermod och naivitet. Leksand lirade skjortan av oss när vi tokrusade gång på gång. Bjurö hade ingen vidare hjälp av sina backar framför kassen.

¤ ¤ ¤

Jag uppsnappar en hel del klagomål på di långrandige. Själv tycker jag domarkvartetten skötte sig rätt bra. Dubbelutvisningen som drabbade Gnaget var ju solklar. Det tror jag till och med Greken håller med om. Jag föredrar helt klart allsvenskans fyrdomarsystem framför isländskans fyrkasussystem.

¤ ¤ ¤

Sist men inte minst så har jag en sak att bekänna: Jag gillar inte Pelle Prestberg. Han spelar i fel lag och han gör på tok för mycket mål. Dessutom är han alldeles för gammal för att leka ryska posten. Men det är klart, han kanske också längtar till KHL?

- Äh, kyss mig, säger leksingen.